Psalms 44
1 For the music director. A psalm (maskil) of the sons of Korah. God, we have heard with our own ears—our forefathers have told us—all you did in their times, long ago.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Through your power you drove out the other nations so you could settle our ancestors there; you defeated the nations and you sent our ancestors to occupy the land.
Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 They did not conquer the land using their swords; it was not through their own strength that the victory was won—it was by your strength, your power, and your presence with them, because you loved them.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 God, you are my King; command victories for Jacob!
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Only through you can we repel our enemies; only in your name can we defeat our opponents.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 I do not trust my bow; I do not have confidence in my sword to save me.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 You are the one who saves us from our enemies; you defeat those who hate us.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 God, we proudly thank you all day long, and praise your name forever. (Selah)
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 But now you have rejected and disgraced us; you no longer accompany our armies.
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
10 You made us run from our enemies, and those who hate us have taken whatever they wanted.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 You have handed us over like sheep to be slaughtered; you have scattered us among the other nations.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 You have sold your own people for next to nothing, making no profit on the sale.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 You have made a mockery of us before our neighbors, we are ridiculed and laughed at by those around us.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 You have made us a joke to the other nations; they scornfully shake their heads at us.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 We are humiliated all day long; we hold our heads in shame,
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 because of all the insults from the people mocking us, because our vengeful enemies are right in front of us.
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 All this has happened to us even though we didn't forget you; we haven't been unfaithful to the promises we made to you.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 We have not turned away from you, not in thought, nor in action.
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 Even so, you crushed us, and made us into a jackal's den. You have covered us with the darkness of death.
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 If we had forgotten the name of our God, or worshiped other gods,
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 wouldn't God have been aware of this, because he knows everyone's thoughts?
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 But because of you we are killed all day long; we're considered just sheep to be slaughtered.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Lord, wake up! Why are you sleeping? Get up! Don't turn your back on us forever!
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Why do you look away from us and take no notice of our suffering and misery?
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 We lie ruined in the dust, our bodies face down in the dirt.
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26 Stand up! Come and help us! Save us because of your trustworthy love!
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
