Psalms 44
1 For the music director. A psalm (maskil) of the sons of Korah. God, we have heard with our own ears—our forefathers have told us—all you did in their times, long ago.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Through your power you drove out the other nations so you could settle our ancestors there; you defeated the nations and you sent our ancestors to occupy the land.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 They did not conquer the land using their swords; it was not through their own strength that the victory was won—it was by your strength, your power, and your presence with them, because you loved them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 God, you are my King; command victories for Jacob!
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Only through you can we repel our enemies; only in your name can we defeat our opponents.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 I do not trust my bow; I do not have confidence in my sword to save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 You are the one who saves us from our enemies; you defeat those who hate us.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 God, we proudly thank you all day long, and praise your name forever. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But now you have rejected and disgraced us; you no longer accompany our armies.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 You made us run from our enemies, and those who hate us have taken whatever they wanted.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 You have handed us over like sheep to be slaughtered; you have scattered us among the other nations.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 You have sold your own people for next to nothing, making no profit on the sale.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 You have made a mockery of us before our neighbors, we are ridiculed and laughed at by those around us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 You have made us a joke to the other nations; they scornfully shake their heads at us.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 We are humiliated all day long; we hold our heads in shame,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 because of all the insults from the people mocking us, because our vengeful enemies are right in front of us.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this has happened to us even though we didn't forget you; we haven't been unfaithful to the promises we made to you.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 We have not turned away from you, not in thought, nor in action.
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Even so, you crushed us, and made us into a jackal's den. You have covered us with the darkness of death.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we had forgotten the name of our God, or worshiped other gods,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 wouldn't God have been aware of this, because he knows everyone's thoughts?
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 But because of you we are killed all day long; we're considered just sheep to be slaughtered.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Lord, wake up! Why are you sleeping? Get up! Don't turn your back on us forever!
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Why do you look away from us and take no notice of our suffering and misery?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 We lie ruined in the dust, our bodies face down in the dirt.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Stand up! Come and help us! Save us because of your trustworthy love!
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
