Psalms 38
1 A psalm of David, for a memorial. Lord, please don't condemn me because you're angry with me; don't punish me because you're furious with me!
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Your arrows have pierced me deeply, your hand has come down hard on me.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Because you're so upset with me, not a single part of my body is healthy; I am completely sick because of my sins.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 I'm drowning in guilt—the burden is too heavy to bear.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 My wounds are infected—they're smelling—all because of my stupidity.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 I am bent over, doubled up in pain. The whole day I walk around crying my eyes out.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Inside I'm burning up with fever; no part of my body is healthy.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 I'm worn out, totally down. I groan because of the anguish I feel in my heart.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Lord, you know what I desperately want, you hear every sigh I make.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 My heart is racing, leaving me with no strength; my eyesight is failing.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 My loved ones and my friends don't come near me because they're afraid of what I've got. Even my family keeps me at a distance.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Those who are trying to kill me set traps for me; those who want to hurt me make threats against me, working on their deceitful schemes all day long.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 I act as if I'm deaf to what they're saying, and pretend to be dumb so I don't have to speak.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Like a man who can't hear, and who doesn't reply—that's me!
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 For I'm waiting on you, Lord! You will answer for me, my Lord and my God.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 I'm asking you, Lord, please don't let my enemies gloat over me, don't let them be glad when I trip up.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 For I'm about ready to collapse—the pain never stops.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 I do confess my sins; I am terribly sorry for what I've done.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 I have many powerful enemies—they are very active, hating me for no reason.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 They pay me back evil for good; they accuse me for the good I try to do.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Don't give up on me, my Lord and my God, don't stay away from me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Hurry, come and help me, Lord my salvation.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
