Psalms 129

1 A song for pilgrims going up to Jerusalem. Many enemies have attacked from the time I was young. Let everyone in Israel say:

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Many enemies have attacked from the time I was young, but they never defeated me.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 They beat me on my back, leaving long furrows as if it had been ploughed by a farmer.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 But the Lord does what is right: he has cut me free from the ropes of the wicked.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 May everyone who hates Zion be driven back in humiliating defeat.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 May they be like grass that grows on a roof that withers before it can be harvested,

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 There's not enough even for a reaper to hold, not enough even for the binder to bind.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 May passers-by not say to them, “The blessing of the Lord be on you; we bless you in the name of the Lord.”

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»