Psalms 109
1 For the music director. A psalm of David. God, the one I praise, please don't remain silent,
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 because wicked and deceitful people are attacking me, telling lies about me.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They surround me with words of hate, fighting against me for no reason.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 I love them, but they respond with hostility towards me, even while I'm praying for them!
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 They pay me back with evil instead of good, with hatred instead of love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 “Appoint someone wicked over him. Have someone stand as an accuser against him.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged and sentenced, may he be found guilty. Let his prayers be counted as sins.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 May his life be short; let someone else take over his position.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 May his children be left fatherless, and his wife become a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 May his children be homeless, wandering beggars, driven from their ruined houses.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 May creditors seize all that he owns; may strangers take all that he worked for.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 May no one be kind to him; may no one take pity on his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 May his descendants die; may his family name be wiped out in the next generation.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 May the Lord be reminded of the sins of his fathers; may his mother's sins not be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 May their sins be constantly before the Lord; may his name be totally forgotten by people.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 For he didn't think to be kind to others, instead he harassed and killed the poor, the needy, the brokenhearted.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 He loved to put a curse on others—let it come back on him. He had no time for blessings—so may he never receive any.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 He cursed as often as he got dressed. May his curses go into him like the water he drinks, like the olive oil he rubs on his skin that enters his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 May his curses stick to him like clothing, may they be pulled tight around him like a belt.”
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 May all this be the punishment of the Lord on my enemies, on those who speak evil of me.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But treat me well, Lord God, because of your own reputation. Save me because you are faithful and good.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am poor and needy, and my heart is breaking.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am fading away like an evening shadow; I am like a locust that is shaken off.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 I am so weak from lack of food that my legs give way; my body is just skin and bones.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 People ridicule me—they look at me and shake their heads!
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, Lord my God; save me because of your trustworthy love.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 May they recognize that this is what you are doing—that you are the one who saves me.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 When they curse me, you will bless me. When they attack me, you will defeat them. And I, your servant, will be happy.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 May those who accuse me be clothed with disgrace; may they cover themselves with a cloak of shame.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 But I will keep on thanking the Lord, praising him to everyone around me.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he takes a stand to defend the needy, to save them from those who condemn them.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
