Psalms 106
1 Praise the Lord! Thank the Lord, for he is good! His trustworthy love lasts forever.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who can give an account of all the wonderful things the Lord has done? Who can give him all the praise he is due?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Happy are those who treat people fairly, who always do what is right.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Please remember me when you are generous to your people; think of me when you come to save.
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Let me see your chosen people prosperous; let me be happy together with your nation; let me share in being proud of you with those who belong to you.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned just like our forefathers. We have done wrong. We are guilty.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 They didn't pay attention to the wonderful things you did. They didn't keep in mind how much you loved them, but chose to rebel at the sea, the Red Sea.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Even so he saved them because of the kind of person he is, and to show his power
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 He gave his order to the Red Sea, and it dried up. He led his people across the seabed as if it were a desert.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 He rescued them from those who hated them; he saved them from their enemies' power.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 The water drowned their enemies—none of them survived,
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Then his people trusted in what he promised, and sang his praises.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 But they quickly forgot what he had done for them, and they didn't listen to his advice.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 They were filled with desperate cravings in the wilderness; they provoked God in the desert.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 He gave them what they wanted, but sent them a plague as well.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 In the camp the people became jealous of Moses, and of Aaron, the Lord's holy priest.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth split open and swallowed up Dathan; it buried Abiram and his followers.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Fire broke out among them—a flame that burned them up.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 At Mount Sinai they made a calf, they bowed down before a metal idol.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 They replaced their God of glory with a bull that eats grass!
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgot God, their Savior, who had done marvelous things in Egypt;
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 performing miracles in the land of Ham, doing amazing things at the Red Sea.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 So he said he was going to destroy them But Moses, his chosen leader, placed himself between the Lord and the people to persuade the Lord not to destroy them in his anger.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Later the people refused to enter the Promised Land; they didn't trust him to do as he'd promised.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 They complained in their tents about the Lord, and refused to obey what he told them.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 So he raised his hand to give them a serious warning that he would bring them down in the wilderness,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 that he would disperse their descendants among the heathen nations, scattering them among countries far away.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 They gave their allegiance to Baal Peor, and ate food sacrificed to the dead.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 They provoked the Lord by what they did, making him angry, so a plague broke out among them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 But Phinehas took a stand for the Lord and intervened, and the plague was stopped in its tracks.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 He has been considered as a man who lived right from that time on and for all generations.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 They also angered him at the waters of Meribah where things went badly for Moses because of them.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 They upset him so much that he spoke without thinking in the heat of the moment.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They did not destroy the heathen peoples as the Lord had told them to do,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 but instead they joined in with them and adopted their way of life.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 They worshiped their pagan idols which became a trap for them.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 The even sacrificed their sons and daughters to these demons.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 They shed the blood of innocent children, their sons and daughters, sacrificing them to the idols of Canaan. By doing so they defiled the land with blood.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 The also defiled themselves by what they did: their actions were spiritual adultery.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 So the Lord was angry with his people—he loathed those who belonged to him.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 He handed them over to the heathen nations. These people who hated them now became their rulers.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Their enemies dominated and subdued them with their power.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 The Lord repeatedly rescued them, but they continued with their rebellious ideas, until they were finally destroyed by their own sins.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Despite all this, the Lord was moved by their suffering; he heard their sad cries.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 He remembered the agreement he had made with them, and he held back because of his great kindness and love.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 He made the people who captured them treat them with mercy.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, Lord, our God! Bring us back together from among the nations, so we can thank you and declare how magnificent and holy you are.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 How wonderful is the Lord, the God of Israel, who lives forever and ever! Let all the people say “Amen”! Praise the Lord!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
