Psalms 106
1 Praise the Lord! Thank the Lord, for he is good! His trustworthy love lasts forever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can give an account of all the wonderful things the Lord has done? Who can give him all the praise he is due?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Happy are those who treat people fairly, who always do what is right.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Please remember me when you are generous to your people; think of me when you come to save.
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 Let me see your chosen people prosperous; let me be happy together with your nation; let me share in being proud of you with those who belong to you.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned just like our forefathers. We have done wrong. We are guilty.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 They didn't pay attention to the wonderful things you did. They didn't keep in mind how much you loved them, but chose to rebel at the sea, the Red Sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Even so he saved them because of the kind of person he is, and to show his power
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He gave his order to the Red Sea, and it dried up. He led his people across the seabed as if it were a desert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 He rescued them from those who hated them; he saved them from their enemies' power.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 The water drowned their enemies—none of them survived,
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then his people trusted in what he promised, and sang his praises.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 But they quickly forgot what he had done for them, and they didn't listen to his advice.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 They were filled with desperate cravings in the wilderness; they provoked God in the desert.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 He gave them what they wanted, but sent them a plague as well.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 In the camp the people became jealous of Moses, and of Aaron, the Lord's holy priest.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth split open and swallowed up Dathan; it buried Abiram and his followers.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 Fire broke out among them—a flame that burned them up.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 At Mount Sinai they made a calf, they bowed down before a metal idol.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 They replaced their God of glory with a bull that eats grass!
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God, their Savior, who had done marvelous things in Egypt;
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 performing miracles in the land of Ham, doing amazing things at the Red Sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 So he said he was going to destroy them But Moses, his chosen leader, placed himself between the Lord and the people to persuade the Lord not to destroy them in his anger.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Later the people refused to enter the Promised Land; they didn't trust him to do as he'd promised.
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 They complained in their tents about the Lord, and refused to obey what he told them.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 So he raised his hand to give them a serious warning that he would bring them down in the wilderness,
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 that he would disperse their descendants among the heathen nations, scattering them among countries far away.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They gave their allegiance to Baal Peor, and ate food sacrificed to the dead.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 They provoked the Lord by what they did, making him angry, so a plague broke out among them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 But Phinehas took a stand for the Lord and intervened, and the plague was stopped in its tracks.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 He has been considered as a man who lived right from that time on and for all generations.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 They also angered him at the waters of Meribah where things went badly for Moses because of them.
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 They upset him so much that he spoke without thinking in the heat of the moment.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the heathen peoples as the Lord had told them to do,
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 but instead they joined in with them and adopted their way of life.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 They worshiped their pagan idols which became a trap for them.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 The even sacrificed their sons and daughters to these demons.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 They shed the blood of innocent children, their sons and daughters, sacrificing them to the idols of Canaan. By doing so they defiled the land with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 The also defiled themselves by what they did: their actions were spiritual adultery.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 So the Lord was angry with his people—he loathed those who belonged to him.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 He handed them over to the heathen nations. These people who hated them now became their rulers.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies dominated and subdued them with their power.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 The Lord repeatedly rescued them, but they continued with their rebellious ideas, until they were finally destroyed by their own sins.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Despite all this, the Lord was moved by their suffering; he heard their sad cries.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 He remembered the agreement he had made with them, and he held back because of his great kindness and love.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 He made the people who captured them treat them with mercy.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, Lord, our God! Bring us back together from among the nations, so we can thank you and declare how magnificent and holy you are.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 How wonderful is the Lord, the God of Israel, who lives forever and ever! Let all the people say “Amen”! Praise the Lord!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
