Psalms 105
1 Give the Lord thanks, worship his wonderful nature, let people know what he's done!
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing to him, sing his praises; tell everyone the great things he's done!
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Be proud of his holy character; be happy, all who come to the Lord!
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Look for the Lord, and his strength; always look to be in his presence.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember all the wonderful things he's done, the miracles he's performed, and the judgments he's carried out,
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 descendants of Abraham, children of Israel, his chosen people.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He is the Lord, our God, his judgments cover the whole earth.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He remembers his agreement forever, the promise he made lasts for a thousand generations;
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 the agreement he made with Abraham, the vow he gave to Isaac.
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 The Lord legally confirmed it with Jacob, he made this binding agreement with Israel:
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 saying to you, “I will give the land of Canaan for you to possess.”
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 He said this when they were only a few, just a small group of foreigners in the land.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 They wandered from country to country, from one kingdom to the next.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He didn't let anyone one treat them badly; warning kings to leave them alone:
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 “Don't touch my chosen people; don't harm my prophets!”
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 He caused a famine in the Land of Canaan so that there was no food.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Before that he sent a man, Joseph, who was sold as a slave.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They hurt his feet by placing them in shackles, and they put an iron collar around his neck,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 until the time predicted came when the Lord tested him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent for him and released him; the king of the people set him free.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He put Joseph in charge of the royal household, manager of everything he had,
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 to teach the king's officials whatever he wanted, to make the king's advisors wise.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Then Israel entered Egypt—Jacob settled as a foreigner in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 The Lord made his people more fertile and more powerful than their enemies.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He made the Egyptians change their minds and hate his people and act deceptively towards them.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent his servant Moses, together with Aaron, whom he had chosen.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They carried out his miraculous signs among the Egyptians, his wonders in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He plunged the country into darkness—for hadn't they defied what the Lord had said?
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He turned their water into blood, killing all the fish.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Then he sent a plague of frogs across the land that even entered the bedrooms of their rulers.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He gave the command, and flies spread throughout their land; mosquitoes were everywhere.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He rained down hail on them, and lightning flashed across their land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 He struck down their grape vines, and tore down their trees.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He gave the command, and swarms of locusts came—countless locusts:
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 they ate up all the vegetation in their land; they consumed all the growing crops.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 He killed all the firstborn in Egypt, the first to be produced in their vigor and strength.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Then he led his people out of Egypt, carrying silver and gold—not one among the tribes was stumbling along.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 The Egyptians were delighted to see them go, for they were frightened of the Israelites.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread a cloud above them as a covering, and at night a fire to give them light.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 He gave them quails to eat when they asked him; he fed them with the bread of heaven until they were full.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He split the rock open, and water gushed out—a river flowing through the desert.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For he remembered his holy promise to his servant Abraham.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 So he led his people out, his chosen ones, as they sang for joy.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 He gave them the lands of the heathen nations, and they inherited what other people had worked for.
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 The Lord did this so they could follow his instructions and keep his laws. Praise the Lord!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
