< Psalms 102 >
1 A prayer from someone who is suffering and is tired out, pouring out their troubles to the Lord. Lord please hear my prayer, my cry for help!
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Don't hide your face from me in my time of trouble! Turn and listen to me, and answer me quickly when I call.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 My life is disappearing like smoke; my body feels like it's on fire!
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 I'm like grass that's dried up, withered away—I even forget to eat!
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 All my groaning has worn me out; my bones show through my skin.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I'm like a desert owl, like a little owl among the ruins.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I can't sleep. I'm like a lonely bird on a rooftop.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 My enemies taunt me all day long. They mock me and swear at me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Ashes are the food I eat; my tears drip into my drink,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 because of your anger and hostility, for you have picked me up and tossed me away.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My life is fading away like a shadow that lengthens—I'm withering away like grass.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 But you, Lord, reign forever, your fame will last for all generations.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 You will take action and have pity on Jerusalem, for it's time to be kind to the city, the time has come.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For the people who follow you love its stones; they value even its dust!
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Then the nations will be in awe of who you are, Lord; all the kings of the earth will be in awe of your glory.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 For the Lord will rebuild Jerusalem; he will appear in glory.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 He will pay attention to the prayers of the homeless; he will not disregard their requests.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Let this be recorded for generations to come, so that people yet to be born may praise the Lord:
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 The Lord looked down from above, from the heights of his holy place; he looked down from heaven to the earth,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 to respond to the groans of prisoners, to set free the children of death.
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 As a result the wonderful nature of the Lord will be celebrated with praise in Jerusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 when the people of many kingdoms gather together to worship the Lord.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 But as for me, he broke my health while I was still young, cutting my life short.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I cried out, “My God, don't take my life while I'm young! You are the one who lives forever.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Long ago you created the earth; you made the heavens.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 They will come to an end, but you will not. They will all wear out, like clothes—you will change them, and throw them away.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 But you are the one who always is; your years never come to an end.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Our children will live with you, and our children's children will grow in your presence.”
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.