Psalms 102
1 A prayer from someone who is suffering and is tired out, pouring out their troubles to the Lord. Lord please hear my prayer, my cry for help!
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Don't hide your face from me in my time of trouble! Turn and listen to me, and answer me quickly when I call.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 My life is disappearing like smoke; my body feels like it's on fire!
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 I'm like grass that's dried up, withered away—I even forget to eat!
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 All my groaning has worn me out; my bones show through my skin.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I'm like a desert owl, like a little owl among the ruins.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I can't sleep. I'm like a lonely bird on a rooftop.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 My enemies taunt me all day long. They mock me and swear at me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Ashes are the food I eat; my tears drip into my drink,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 because of your anger and hostility, for you have picked me up and tossed me away.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My life is fading away like a shadow that lengthens—I'm withering away like grass.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But you, Lord, reign forever, your fame will last for all generations.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 You will take action and have pity on Jerusalem, for it's time to be kind to the city, the time has come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For the people who follow you love its stones; they value even its dust!
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Then the nations will be in awe of who you are, Lord; all the kings of the earth will be in awe of your glory.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For the Lord will rebuild Jerusalem; he will appear in glory.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 He will pay attention to the prayers of the homeless; he will not disregard their requests.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Let this be recorded for generations to come, so that people yet to be born may praise the Lord:
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 The Lord looked down from above, from the heights of his holy place; he looked down from heaven to the earth,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 to respond to the groans of prisoners, to set free the children of death.
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 As a result the wonderful nature of the Lord will be celebrated with praise in Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 when the people of many kingdoms gather together to worship the Lord.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 But as for me, he broke my health while I was still young, cutting my life short.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I cried out, “My God, don't take my life while I'm young! You are the one who lives forever.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Long ago you created the earth; you made the heavens.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They will come to an end, but you will not. They will all wear out, like clothes—you will change them, and throw them away.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But you are the one who always is; your years never come to an end.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Our children will live with you, and our children's children will grow in your presence.”
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
