Psalms 10
1 Lord, why are you so distant? Why do you hide from me in times of trouble?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 The wicked chase down the poor with impunity. May they be trapped by the evil schemes they themselves invented.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 For the wicked boast about what they want to do. They praise the greedy, but treat the Lord with contempt.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The wicked are too proud to come to God. In all their thinking they never consider God.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5 What they do always seems to go well. They're unaware of God's judgments. They ridicule all their enemies.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 They tell themselves, “Nothing bad is going to happen to me. I'll never be in trouble!”
Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 Their speech is full of cursing, lies, and threats; their tongues are always ready to spread trouble and cause evil.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 They hide out in ambush in the villages, ready to kill innocent passers-by. They are always on the lookout for their next victim.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 They lie in ambush like a lion ready to attack, ready to leap out from their hiding place to seize their victim. They capture the helpless, throwing a net over them.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 Their victims are knocked down, laid low. They fall under the strength of the wicked.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 They tell themselves, “God won't notice. He's looking the other way. He won't ever see anything.”
Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 Take a stand, Lord! Raise your hand to strike! Don't forget those who can't defend themselves.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Why do the wicked think they can treat God with such contempt? Why do they think that God won't make them accountable?
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 But you do see the trouble and grief they cause. Take it into your own hands. The helpless trust in you; you defend the orphans.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Destroy the power of the wicked, those evil people! Call each of them to account until there are none left!
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 Lord, you are King forever and ever! The nations will vanish from their lands.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 Lord, you have heard the longing cries of those who are suffering. You will encourage them, for you will listen to them.
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 You will defend the rights of orphans and the oppressed so that those who are mere human beings here on earth will never terrorize them again.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
