Psalms 10

1 Lord, why are you so distant? Why do you hide from me in times of trouble?

Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

2 The wicked chase down the poor with impunity. May they be trapped by the evil schemes they themselves invented.

Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

3 For the wicked boast about what they want to do. They praise the greedy, but treat the Lord with contempt.

Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

4 The wicked are too proud to come to God. In all their thinking they never consider God.

Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

5 What they do always seems to go well. They're unaware of God's judgments. They ridicule all their enemies.

Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

6 They tell themselves, “Nothing bad is going to happen to me. I'll never be in trouble!”

Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

7 Their speech is full of cursing, lies, and threats; their tongues are always ready to spread trouble and cause evil.

Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

8 They hide out in ambush in the villages, ready to kill innocent passers-by. They are always on the lookout for their next victim.

Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

9 They lie in ambush like a lion ready to attack, ready to leap out from their hiding place to seize their victim. They capture the helpless, throwing a net over them.

Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

10 Their victims are knocked down, laid low. They fall under the strength of the wicked.

Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

11 They tell themselves, “God won't notice. He's looking the other way. He won't ever see anything.”

Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

12 Take a stand, Lord! Raise your hand to strike! Don't forget those who can't defend themselves.

Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

13 Why do the wicked think they can treat God with such contempt? Why do they think that God won't make them accountable?

Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

14 But you do see the trouble and grief they cause. Take it into your own hands. The helpless trust in you; you defend the orphans.

Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

15 Destroy the power of the wicked, those evil people! Call each of them to account until there are none left!

Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

16 Lord, you are King forever and ever! The nations will vanish from their lands.

Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

17 Lord, you have heard the longing cries of those who are suffering. You will encourage them, for you will listen to them.

De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

18 You will defend the rights of orphans and the oppressed so that those who are mere human beings here on earth will never terrorize them again.

Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.