Leviticus 10
1 Aaron's sons, Nadab and Abihu, set light to their incense burners using ordinary fire and put in incense, and in this way offered forbidden fire in the Lord's presence, something he had not authorized.
Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hvar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökverk deruppå, och båro främmande eld fram för Herran, det han dem icke budit hade.
2 Fire came out from the Lord's presence and burned them up. They died in the Lord's presence.
Då kom en eld ut ifrå Herranom, och förtärde dem, så att de blefvo döde för Herranom.
3 Moses explained to Aaron, “This is what the Lord was talking about when he said: ‘I will show my holiness to those who approach me; I will reveal my glory so everyone can see.” But Aaron didn't reply.
Då sade Mose till Aaron: Detta är det Herren sagt hafver: Jag skall varda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen varda. Och Aaron tigde stilla.
4 Moses called Mishael and Elzaphan, sons of Aaron's uncle Uzziel, and told them, “Come and carry away the bodies of your cousins and take them outside the camp, away from the front of the sanctuary.”
Men Mose kallade till sig Misael och Elzaphan, Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade till dem: Går fram, och bärer edra bröder härut af helgedomenom, ut för lägret.
5 They came and picked them up by their clothes, and took them outside the camp, as Moses had ordered.
Och de gingo fram, och båro dem med deras linnekjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade.
6 Then Moses told Aaron and his sons Eleazar and Ithamar, “Don't leave your hair uncombed, and don't tear your clothes in mourning, otherwise you will die, and the Lord will be angry with everyone. But your relatives and all the other Israelites may mourn for those the Lord killed by fire.
Då sade Mose till Aaron och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufvud, icke eller rifva edor kläder, att I icke dön, och vrede kommer öfver hela menighetena; låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfver denna branden, som Herren gjort hafver.
7 Don't go outside the entrance to the Tent of Meeting, or you will die, because you have been anointed by the Lord.” They did what Moses said.
Men I skolen intet gå ut igenom dörrena af vittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö; ty Herrans smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade.
8 The Lord told Aaron,
Men Herren talade med Aaron, och sade:
9 “You and your descendants must not to drink wine or any other alcohol when you go in to the Tent of Meeting, otherwise you will die. This regulation is for all time and for all future generations.
Du och dine söner med dig skolen icke dricka vin eller starka drycker, när I gån in uti vittnesbördsens tabernakel, att I icke skolen dö. Det vare en evig rätt allom edrom efterkommandom;
10 You must realize the difference between the holy and the ordinary, between clean and unclean,
Att I mågen åtskilja hvad heligt och oheligt, hvad rent och orent är;
11 so you can teach the Israelites all the regulations that the Lord has given to them through Moses.”
Och att I mågen lära Israels barn alla rätter, som Herren till eder genom Mose sagt hafver.
12 Moses told Aaron and his two sons who were left, Eleazar and Ithamar, “Take the grain offering that is left over from the food offerings given to the Lord and eat it without yeast beside the altar, because it is most holy.
Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfverblifvet är af spisoffret och af Herrans offer, och äter det osyradt vid altaret; ty det är det aldrahelgasta.
13 You must eat it in a holy place, because it is the share for you and your descendants from the food offerings given to the Lord. This is what I have been ordered.
Och I skolen ätat på ett heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af Herrans offer; ty så är mig budet.
14 You and your male and female descendants can eat the breast of the wave offering and the thigh contribution anywhere that is ceremonially clean, because you and your descendants have been given these as your share from the peace offerings of the Israelites.
Veftebröstet och häfvebogen skall du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifven till Israels barnas tackoffer.
15 The thigh contribution and the breast of the wave offering, as well as the fat portions of the food offerings made, they are to bring and wave as a wave offering before the Lord. They belong to you and your children forever as the Lord has ordered.”
Ty häfvebogen och veftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, att de skola varda veftad till veftoffer för Herranom. Derföre är det ditt och dina barnas till en evig rätt; såsom Herren budit hafver.
16 Moses checked what had happened to the goat of the sin offering, and found out that it had been burned. He got angry with Eleazar and Ithamar, the sons Aaron had left, and asked them,
Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom vara uppbrändan. Och han vardt vred öfver Eleazar och Ithamar, Aarons söner, de ännu igenlefde voro; och sade:
17 “Why didn't you take the sin offering and eat it in the holy place, because it is most holy and it was given to you to take away the people's guilt by making them right before the Lord.
Hvi hafven I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafver gifvit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för Herranom?
18 As its blood was not taken into the holy place, you should have eaten it in the sanctuary area, as I ordered.”
Si, hans blod är icke kommen in uti det helga; I skullen hafva ätit det in i det helga, såsom mig budet är.
19 So Aaron explained to Moses, “Look, it was today that they presented their sin offering and their burnt offering before the Lord. After all that's just happened to me, would the Lord have been pleased if I'd eaten the sin offering today?”
Men Aaron sade till Mose: Si, i dag hafva de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för Herranom, och mig är så gånget som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och vara vid godt mod för Herranom?
20 When Moses heard what Aaron had to say, he accepted the explanation.
Då Mose det hörde, var han tillfrids.
