Lamentations 5
1 Lord, please remember what's happened to us. Look at us and see how we've been humiliated!
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 The land we used to own has been handed over to strangers, our houses have been given to foreigners.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 We have lost our fathers, and our mothers are widows.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 The water we drink we have to pay for; our firewood comes at a price.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Like animals we're driven along with harnesses around our necks; we're worn out but don't find any rest.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 We allied ourselves with Egypt and Assyria so we could have plenty of food.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Our forefathers sinned and they're gone, but we're being punished for their sins.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Servants of our conqueror rule over us; no one can save us from their power.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 We take our lives in our hands when we look for food, because of the armed raiders in the desert.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Our skin is hot like an oven because of the fever caused by hunger.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 They raped women in Zion, virgins in the towns of Judah.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Princes have been hung up by their hands; they show elders no respect.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Young men are forced to work at hand-mills; boys stagger under bundles of wood.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 The elders have abandoned their places at the city gate; the young men have given up playing their music.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 There's no more happiness for us; our dancing has turned into mourning.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 The crown has fallen from our head. What a disaster has come upon us because we have sinned!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Because of all this, we're sick at heart; because of all these things, we can hardly look;
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Because of Mount Zion, which has been abandoned, and where only foxes roam.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 But you, Lord, live forever! You rule for all generations!
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 So why have you forgotten us for such a long time? Why have you abandoned us for so many years?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Bring us back to you, Lord, so we can be with you again. Please remake our lives like they used to be.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Or have you have completely rejected us? Are you still really furious with us?
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
