Job 9
1 Job replied,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Yes, I know all that! But how can anyone be right before God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If you wanted to argue with God, God could ask a thousand questions that no-one could answer.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 God is so wise and so powerful that no-one could challenge him and win.
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 God moves the mountains suddenly; he overturns them in his anger.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 He shakes the earth, making its foundations quake.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 He is the one who can command the sun not to rise and the stars not to shine.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 He alone is the one who stretches out the heavens and walks on the waves of the sea.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 He made the constellations of the Bear, Orion, the Pleiades, and the stars of the southern sky.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 He is the one who does incredible things that are beyond our understanding, marvelous things that are uncountable.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 But when he passes by me, I don't see him; when he moves on, he is invisible to me.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 If he takes away, who can prevent him? Who is going to ask him, ‘What are you doing?’
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 God does not restrain his anger; he crushes Rahab's helpers underfoot.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 So how much less could I answer God, or choose my words to argue with him!
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Even though I'm right, I can't answer him. I must plead for mercy from my judge.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Even if I called him to come and he responded, I don't believe he would listen to me.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 He pounds me with the winds of a storm; he wounds me time and again, without giving a reason.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He doesn't give me a chance even to catch my breath; instead he fills my life with bitter suffering.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If it's a question of strength, then God is the strongest. If it's a question of justice, then who will set a time for my case?
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Even though I am right, my own mouth would condemn me; even though I am innocent, he would prove me wrong.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am innocent! I don't care what happens to me. I hate my life!
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 That's why I say, ‘It makes no difference to God. He destroys both the innocent and the wicked.’
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 When disaster strikes suddenly he mocks the despair of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The earth has been handed over to the wicked; he blinds the eyes of the judges—if it's not him who does this, then who is it?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 The days of my life race by like a runner, rushing past without me seeing any happiness.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They pass by like fast sailing ships, like an eagle swooping down on its prey.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I said to myself, ‘I will forget my complaints; I will stop crying and be happy,’
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I would still be terrified at all my suffering because you, God, will not say I'm innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Since I'm condemned, what's the point in arguing?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Even if I wash myself with pure mountain water and clean my hands with soap,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 you would toss me into a slime pit so that even my own clothes would hate me!
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For God is not a mortal being like me, I can't defend myself or take him to court.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 If only there was an arbitrator who could bring us both together!
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 I wish God would stop beating me with his rod and terrifying me!
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Then I could speak up without being afraid—but since I am, I can't!”
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
