Job 6
1 Then Job responded:
Då tog Job till orda och sade:
2 “If my grief could be weighed and my troubles placed on the scales
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 they would be heavier than the sand of the sea. That's why I spoke so rashly.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 For the arrows of the Almighty are in me; their poison saps my spirit. God's terrors are lined up against me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Don't wild donkeys bray when their grass is gone? Don't cattle groan when they don't have food!
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Can something that's tasteless be eaten without salt? Is there any taste in the white of an egg?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 I just can't touch any food—even the thought makes me feel sick!
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Oh, if only I could have what I really want, that God would give me what I most desire—
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 that God would be willing to crush me to death, that he would just let me die!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 But it still comforts me to know, making me happy through the never-ending pain, that I have never rejected the words of God.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Why should I go on waiting when I don't have the strength? Why should I keep going when I don't know what is going to happen to me?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Am I as strong as rock? Am I made out of bronze?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 How can I help myself now that any chance of success is ripped away from me?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Anyone who isn't kind to a friend has given up respecting the Almighty.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 My brothers have acted as deceptively as a desert stream, rushing waters in the desert that vanish.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 The stream floods when it is full of dark ice and melting snow,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 but in the heat it dries up and disappears, vanishing from where it once was.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Camel caravans turn aside to look for water, but don't find any and they die.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Caravans from Tema looked, travelers from Sheba were confident,
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 but their hopes were dashed—they came and found nothing.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Now you are no help, just like that—you see my trouble and you're afraid.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Have I asked you for anything? Have I told you to bribe anyone for me from your wealth?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Have I asked you to rescue me from an enemy? Have I told you to save me from my oppressors?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Explain this to me, and I'll be quiet. Show me where I'm wrong.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Honest words are painful, but what do your arguments prove?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Are you going to argue over what I said, when the words of someone in despair should be left to blow away in the wind?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 You would play dice to win an orphan; you would bargain away your friend!
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Look me in the eye and see if I'm lying to your face!
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Don't talk like this! Don't be unjust! What I'm saying is right.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 I'm not telling lies—don't you think I wouldn't know if I was wrong?”
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
