Job 4
1 Then Eliphaz the Temanite answered Job.
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 “Could I say a word? I don't want to upset you but who could keep quiet and not respond?
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 You've certainly encouraged many people and supported those who are weak.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 Your advice has helped those who are stumbling not to fall, and you have strengthened those whose knees are weak.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 But now you're the one suffering and you're upset.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 Wasn't it your reverence for God that gave you confidence and your integrity that gave you hope?
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Think about it: since when did the innocent die? Since when were good people destroyed?
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 From what I've seen it's those who plant evil and sow trouble who reap the same!
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 A breath from God destroys them; a blast of his anger wipes them out.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 Lions may roar and growl, but their teeth still break.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 Even a lion dies from lack of food, and the lioness' cubs are scattered.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 A word quietly crept up on me; a whisper reached my ear.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 Troubling thoughts came to me in nightmares when you fall into a deep sleep.
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 I became terrified and trembled; all my bones were shaking.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 Then a breath brushed my face and gave me goose-pimples.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 Something stopped, but I couldn't see its face. My eyes could only make out a shape. It was totally quiet, and then I heard a voice:
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 ‘Can anyone be right before God? Can anyone be pure before their Maker?
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 If he doesn't even trust his servants, and he says his angels make mistakes,
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 how much more does this apply to those who live in these houses made of clay, whose foundations are based on dust, who fall apart like clothing to a moth?
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 Alive in the morning, they are dead by evening. They die, unnoticed.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 They are like tent ropes that are pulled up, and they collapse in death. They die without wisdom.’
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
