Job 37
1 At this my heart trembles, beating rapidly within me!
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Listen carefully to God's thunderous voice that rumbles as he speaks.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He sends it across the heaven; his lightning flashes to the ends of the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Then comes the roar of thunder, his majestic voice holding nothing back when he speaks.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 God's thunderous voice is wonderful! We can't comprehend the great things he does!
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 He tells the snow to fall and the rain to pour down on the earth.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 By this he stops people working so that everyone can understand what he does.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Even the animals take shelter and remain in their dens.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 The south wind blows in storms, while the north wind blows in cold weather.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 God's breath produces ice, freezing the surface of water solid.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 He fills the clouds with moisture; he scatters his lightning from them.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 They swirl around under his control; they move over all the earth as he commands.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 He does this to accomplish his will, either to discipline or to show his goodness.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Listen to this, Job! Stop for a moment and consider the wonderful things God does.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Do you know how God controls the clouds, or makes his lightning flash from them?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Do you know how clouds float in the sky—the wonderful work of him who knows everything.
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 You know how your clothes drip with sweat when the south wind brings air that is hot and heavy.
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Can you hammer out the sky so it becomes like a molten mirror, as he does?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 So why don't you teach us what to tell God? We cannot make our case because we are in the dark!
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Should God be told that I want to speak? Anyone who wanted to would be destroyed!
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 After all, we can't look at the sun when it blazes brightly in the sky, after the wind has cleared away the clouds.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Out of the north God comes shining like gold, surrounded in awesome majesty.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 We cannot approach the Almighty for he is far beyond us in power and justice, and doing right.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 He does not act like a tyrant—no wonder people are in awe of him, though he does not value those who think they're wise.”
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
