< Job 32 >

1 Job's three friends stopped responding to him because he kept on protesting his innocence.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Then Elihu, the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram, grew angry. He was angry with Job for claiming he was right rather than God.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Elihu was also angry at Job's three friends because they made it seem that God was wrong, because they had not been able to answer Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Elihu had waited to for the other three to speak with Job since they were older than he was.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 But when he saw that they could not answer Job, he grew very angry.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Elihu, the son of Barachel the Buzite, said, “I am young, and you are old, which is why I was reluctant to tell you what I know.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 I told myself, ‘Those who are older should speak—those who are elderly should teach wisdom.’
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 However, there is a spirit in human beings, the breath of the Almighty, that gives them understanding.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 It is not the old who are wise, or the elderly who know what is right.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 That's why I'm telling you to listen to me now—let me tell you what I know.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Well, I waited to hear what you had to say, listening for your insights as you looked for the right words to speak.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 I paid close attention to all of you, and none of you have proved Job wrong or answered his arguments.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Don't say to yourselves, ‘We are so wise,’ for God will prove him wrong, not a human being.
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Job didn't line up his arguments against me, and I won't answer him the way you did.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 You sit there speechless with nothing left to say.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Should I continue to wait since you're no longer talking, just standing there saying nothing?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 No—now I'll give my answer too. I'll tell you what I know.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 I have so much to say I can't hold the words back!
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Inside I'm like fermenting wine all bottled up; like new wineskins ready to explode!
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I have to speak before I burst; I will open my lips to answer him.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 I will not take sides, and I'm not going to flatter anyone.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 I don't know how to flatter, and if I did my Creator would soon destroy me.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

< Job 32 >