Job 31
1 I vowed to myself never to look with desire at young women.
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 What should people expect to receive from God? What reward should the Almighty on high give them?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Isn't it disaster for the wicked and destruction for those who do wrong?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Doesn't God see everything I do—even count every step I take?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 Have I lived a deceitful life? Have I been eager to tell lies?
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 No! Let God weigh me on the scales of his justice and let him discover my integrity.
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If I have wandered from God's way, if I have let what I see become my desires, if there's any stain of sin on my hands,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 then let someone else eat what I have sown, and all that I have grown be uprooted.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If a woman has seduced me, or if I have looked for an opportunity to sleep with my neighbor's wife,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 then let my wife serve another, let other men sleep with her.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For that would be wicked, a sin deserving punishment,
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 for this sin is like a fire that leads to destruction, destroying everything I have.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I had refused to listen to my menservants or maidservants when they brought their complaints to me,
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 what would I do when God came to judge me? How would I reply if he investigated me?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Didn't the same God make all of us?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 Have I refused to give the poor what they needed, or caused widows to despair?
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 Have I even eaten just a piece of bread by myself? Haven't I always shared my food with orphans?
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 From when I was young I was a father to orphans and took care of widows.
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If ever I saw someone needing clothes, the poor without anything to wear,
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 they always thanked me for the wool clothing that kept them warm.
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 If I raised my hand to hit an orphan, confident that if it came to court the judges would be on my side,
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 then let my shoulder be pulled from its joint, my arm wrenched out of its socket.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 Since I'm terrified of what punishment God may have in store for me, and because of his majesty, I could never do this.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 Have I put my trust in gold, calling fine gold, ‘My security’?
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 Have I delighted in being rich, happy at all my wealth I had gained?
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 Have I looked at the sun shining so brilliantly or the moon moving in majesty across the sky
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 and been tempted to secretly worship them by kissing my hand to them in devotion?
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 This too would be a sin deserving punishment for it would mean I had denied God above.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 Have I ever been happy when disaster destroyed those who hated me, or celebrated when evil took them down?
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 I have never allowed my mouth to sin by putting a curse on someone's life.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 Haven't my family asked, ‘Is there anyone who has not eaten as much as they wanted of his food?’
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 I have never let strangers sleep in the street; I have opened my doors to travelers.
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 Have I concealed my sins from others, hiding my wrongdoing deep inside me?
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 Was I afraid of what everybody else would think, scared of the contempt families would show me, so that I kept quiet and didn't go outside?
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Why won't anyone listen to what I'm saying! I'm signing my name to endorse everything I've said. Let the Almighty answer me. Let my accuser write down what he is charging me with.
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 I would hold them up high; I would wear them on my head like a crown.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 I would explain to him everything I'd done; I would hold my head high before him.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If my land has cried out against me; if her furrows have wept over me;
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 if I have taken its crops without payment or if I have caused harm to the farmers;
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 then let thorns grow instead of wheat, and weeds instead of barley.” The words of Job are ended.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
