Job 29
1 Job went on speaking.
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “I wish I was back in the old days when God looked after me!
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 His light shone above me and lit my way through the darkness.
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 When I was young and strong, God was my friend and spoke to me in my home.
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 The Almighty was still with me and I was surrounded with my children.
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 My herds produced much milk, and oil flowed freely from my olive presses.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 I went out to the city gate and took my seat in the public square.
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 The young men saw me and moved out of the way; the elders would stand up for me.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 The leaders remained silent and covered their mouths with their hands.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 The voices of the officials were hushed; they held their tongues in my presence.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Everyone who listened to me praised me; whoever saw me commended me,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 because I gave to the poor who called out to me and the orphans who had no one to help them.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Those who were about to die blessed me; I made the widow sing for joy.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Being true and acting right were what I wore for clothing.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 I was like eyes for the blind and feet for the lame.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 I was like a father to the poor, and I defended the rights of strangers.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 I broke the jaw of the wicked and made them drop their prey from their teeth.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 I thought I would die at home, after many years.
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Like a tree my roots spread out to the water; the dew rests on my branches overnight.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Fresh honors were always being given to me; my strength was renewed like an unfailing bow.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 People listened carefully to what I had to say; they kept quiet as they listened to my advice.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Once I had spoken they had nothing else to say; what I said was enough.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 They waited for me like people waiting for rain; their mouths wide open for the spring rain.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 When I smiled at them they could hardly believe it; my approval meant all the world to them.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 I decided the way forward as their leader, living like a king among his soldiers, and when they were sad I comforted them.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
