Job 27
1 Job began to speak again.
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “I promise you—as God lives, who has denied me justice, the Almighty, who has made my life bitter,
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 for as long as I have life, while the breath of God remains in my nostrils—
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 my lips will never speak lies, my tongue will never be dishonest.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 I will never agree that you are right; I will insist on my innocence until the day I die.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 I'm convinced I'm right and will never give up believing this; my conscience will not condemn me as long as I live.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 May my enemy become like the wicked; may those who oppose me become like those who do evil.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what hope do those who reject God have when he cuts them down, when God brings their lives to an end?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 When times of trouble come to them, will God hear their cry for help?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Do they have a good relationship with the Almighty? Can they call on God at any time?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Let me explain God's power to you. I will not keep anything back that the Almighty has planned.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 If all of you have recognized this, why do you talk such vain nonsense?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This is what God provides as the destiny for the wicked, this is the inheritance that the ruthless will receive from the Almighty—
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 even if they have many children, they will experience violent deaths or die of starvation.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Those who survive will die from disease, and even their widows will not mourn for them.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Even though they pile up silver like dust, and clothes like heaps of clay,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 those who do good will wear the clothes and the innocent will divide the silver among them.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 They build their houses like a moth; like some flimsy shelter made by a watchman.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 They go to bed rich, but never again! For when they wake up, it's all gone.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Waves of panic flood over them; in the night a whirlwind snatches them away.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind picks them up and they're gone, carried away from where they were.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 The wind blows at them with full force; they try desperately to escape.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 People clap their hands at them and hiss at them wherever they are.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
