Job 21
1 Job replied,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Please listen carefully to what I say—that would be one comfort you could give me.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Bear with me; let me speak. After I've spoken you can resume mocking me.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Am I complaining against people? Of course not. Why shouldn't I be impatient?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Just take a look at me. Aren't you appalled? Cover your mouth with your hand in shock!
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Every time I think of what's happened to me I am horrified and I shake all over with fear.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Why do the wicked continue to live, to grow old and increasingly powerful?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their children are with them; they watch their grandchildren grow up.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 They live in their homes in safety—they are not afraid. God does not use his rod to beat them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Their bulls always breed successfully; their cows give birth to calves and do not miscarry.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send out their little ones like lambs to play; their children dance around.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They sing accompanied by the tambourine and lyre; they celebrate with the music of the flute.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Yet they tell God, ‘Get lost! We don't want anything to do with you.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Who does the Almighty think he is for us to serve him as slaves? What benefit is there for us if we pray to him?’
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Such people believe they make their own fortune, but I don't accept their way of thinking.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How often is the lamp of the wicked snuffed out? How often does disaster come upon them? How often does God punish the wicked in his anger?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Are they blown along like straw in the wind? Does a tornado come in and carry them away?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Some say, ‘God saves up people's punishment for their children.’ But I say, ‘God should punish those people themselves so that they can learn from it.’
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Let them see their destruction themselves, and drink deeply from God's anger.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For they don't care what happens to their families once they're dead.
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Can anyone teach God anything he doesn't already know, since he is the one who judges even heavenly beings?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 One person dies in good health, totally comfortable and secure.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Their body is fat from eating well; their bones still strong.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Another dies after a miserable life without every experiencing happiness.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Yet they are both buried in the same dust; they are treated alike in death, eaten by maggots.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Look, I know what you're thinking, and your schemes to do me wrong.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 You may ask me, ‘Where is the home of the great man? Where is the place where the wicked live?’
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Haven't you asked people who travel? Don't you pay attention to what they tell you?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Wicked people are spared in times of disaster; they are rescued from the day of judgment.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who confronts them with their actions? Who pays them back for what they have done?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 When they eventually die and are carried to the graveyard, their tomb is guarded. The earth of the grave softly covers them.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Everyone attends their funeral service; a huge procession of people comes to pay their last respects.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Why do you try to comfort me with worthless nonsense? Your answers are just a pack of lies!”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
