Job 17
1 My spirit is crushed; my life is extinguished; the grave is ready for me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Mockers surround me. I see how bitterly they ridicule me.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 God, you need to put down a pledge for me with yourself, for who else will be my guarantor?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 You have closed their minds to understanding, so do not let them win!
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 They betray friends to gain benefit for themselves and their children suffer for it.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 He has made me a proverb of ridicule among the people; they spit in my face.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 My eyes are worn out from crying and my body is a shadow of its former self.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 People who think they are good are shocked to see me. Those who are innocent are troubled by the godless.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Those who are right keep going, and those whose hands are clean grow stronger and stronger.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Why don't you come back and repeat again what you've been saying?—yet I still won't find a wise man among you!
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 My life is over. My plans are gone. My heart is broken.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 They turn night into day, and say that daylight is close to darkness.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Should I call the grave my father, and the maggot my mother or my sister?
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 So then where is my hope? Can anyone see any hope for me?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
