Job 16
1 Job replied,
Job svarade, och sade:
2 “I've heard all this before. You are comforters who just cause trouble!
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3 Will your windy speeches never cease? What's bothering you that you have to answer me?
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 I could talk like you do if you were in my place, stringing words together to criticize you, ridiculing you with a toss of my head.
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5 I could build you up by my mouth speaking words; the movement of my lips would ease your pain.
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 For me, if I speak it doesn't ease my pain, and if I don't speak the pain is still there.
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7 God, you have worn me out. You have destroyed my whole family.
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 You have made me shrivel up, which is a witness against me; my thin body testifies against me.
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 He has torn me apart in his anger; in his hostility he has gnashed his teeth at me; my enemy pierces me with his fierce look.
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 People stare at me with their mouths wide open, they slap me on my cheeks to mock me, they crowd around me to attack me.
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 God has handed me over to evil people; he has thrown me into their hands.
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 I was living in peace and he smashed me to pieces. He grabbed me by the neck and dashed me to pieces. He set me up as his target.
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 His archers surround me. His arrows pierce my kidneys without mercy. He pours out my gall on the ground.
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14 Like a wall he breaks me down, breach upon breach, rushing at me like a warrior.
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15 I have sown sackcloth to cover my skin; my strength lies broken in the dust.
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16 My face is red from crying and dark shadows surround my eyes,
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17 although I have done nothing wrong and my prayer is pure.
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18 Earth, do not cover up my blood. May my cry find no place to hide.
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19 Look, right now my witness is in heaven; the one who speaks for me is on high.
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20 My friends scorn me, but my eyes pour out tears to God.
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21 I want my witness to speak for me with God as someone does for their friend.
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22 For in a few short years I shall go down that road from which I shall not return.
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
