Job 10
1 I hate my life! Let me speak freely about my complaints—I can't keep my bitterness to myself.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 I will tell God, “Don't just condemn me—tell me what you have against me.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Do you enjoy accusing me? Why do you reject me, someone you made with your own hands, and yet smile on the scheming of the wicked?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Do you have human eyes? Do you see like human beings do?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Is your life as short as mortal beings? Are your years as brief as those of humanity,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 that you have to examine my wrongs and investigate my sins?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Even though you know I'm not guilty, no one can save me from you.
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 You made me and shaped me with your own hands, and yet you destroy me.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Remember that you shaped me like a piece of clay—are you now going to turn me back into dust?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 You poured me out like milk, you curdled me like cheese.
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 You clothed me with skin and flesh; you wove my body together with bones and muscles.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 You granted me life and showed me your kindness; you have taken great care of me.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 But you kept these things hidden in your heart. I know your purpose was
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 to watch me, and if I sinned, then you would not forgive my wrongs.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 If I'm guilty I'm in trouble, if I'm innocent I can't hold my head high because I'm totally disgraced as I look at my sufferings.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 If I do hold my head high you hunt me down like a lion, showing how powerful you are in hurting me.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 You repeat your arguments against me, you pour out more and more of your anger against me, you send fresh armies against me.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 So why did you allow me to be born? I wish that I had died, and nobody had ever seen me!
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 It would have been better if I had never existed, taken straight from the womb to the grave.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 I only have a few days left, so why don't you leave me alone so I can have a little peace
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 before I go to where I shall never return from, the land of darkness and the shadow of death—
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 the land of total darkness where death's shadow lies, a place of chaos where light itself is darkness.”
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
