Isaiah 9
1 Even so, there will be no more darkness for those who suffered. In the past he humiliated the land of Zebulun and the land of Naphtali, but in the future he will bring honor to Galilee of the foreigners that is on the route that leads from Jordan to the sea.
Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.
2 People walking in the dark will see a bright light; a light will shine on those living in a land of total darkness.
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
3 You will make the nation grow enormously, and will make it extremely happy. The people will celebrate before you as people celebrate at harvest time, as soldiers celebrate when dividing up what has been looted.
Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
4 For you will smash the yoke that burdens them down, the bar across their shoulders, and the oppressors' rod used to beat them just as you did when you defeated the Midianite army.
Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.
5 For every army boot that noisily trampled people down, and every uniform soaked in blood—they are going to be burned, fuel for the fire.
Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
6 For a child will be born for us, a son will be given to us. He will bear the responsibility to rule. He will be called Wonderful Counselor, Mighty God, Everlasting Father, Prince of Peace.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
7 His rule and the peace he brings know no limits and will never come to an end. He will sit on David's throne and rule his kingdom, making it secure. He will operate from principles of justice and goodness, from the time he begins his rule and for all eternity. The Lord Almighty is determined to make this happen.
Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
8 The Lord has sent a message directed against Jacob, and its consequences will fall upon Israel.
Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,
9 All the people will soon realize it—Ephraim and the people who live in Samaria. Proudly and arrogantly they say,
och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:
10 “The brick buildings have collapsed, but we will rebuild them with dressed stone; the sycamore fig trees have been cut down, but we will replace them with cedars.”
"Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe."
11 But the Lord has strengthened Rezin's enemies against Israel and has encouraged them.
Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,
12 Arameans from the east and Philistines from the west have greedily eaten swallowed Israel up. In all of this he is still angry and his hand is still raised.
araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
13 But the people didn't return to the one who punished them; they didn't come to worship the Lord Almighty.
Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.
14 So in just a single day the Lord will chop off Israel's head and tail, palm branch and reed.
Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --
15 Elders and honorable people are the head, and prophets who teach lies are the tail.
de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.
16 The people's leaders have misled them; those who were guided by them are confused.
Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.
17 As a result the Lord isn't pleased with their young men, he has no compassion for their orphans and widows, because all of them are hypocrites and do what's evil—they all talk stupidly. In all of this he is still angry and his hand is still raised.
Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
18 For wickedness blazes like a fire, burning up brambles and thorns, setting the forest on fire, sending a column of smoke swirling upwards.
Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.
19 The anger of the Lord Almighty burns the land. People are like fuel for the fire, and nobody tries to help anyone else.
Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.
20 People destroy others on the right, yet they're still hungry for more; people destroy others on the left, but they're still not satisfied. In the end they even destroy themselves!
Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:
21 Manasseh destroys Ephraim, and Ephraim destroys Manasseh. Together they turn to destroy Judah. In all of this he is still angry and his hand is still raised.
Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
