Genesis 21
1 The Lord came to help Sarah as he'd said he would. The Lord did for Sarah what he'd promised.
Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
2 She became pregnant and had a son for Abraham when he was old, at the exact time God said she would.
Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
3 Abraham named their son Isaac.
Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
4 Abraham circumcised him when Isaac was eight days old, following God's command.
Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
5 Abraham was 100 when Isaac was born.
Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
6 Sarah declared, “God has made me laugh, and all those who hear about this will laugh with me.”
Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
7 She also said, “Would anyone have announced to Abraham that Sarah was going to have children to nurse? But now I have had a son for Abraham even when he was old!”
Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
8 The baby grew up, and on the day Isaac was weaned Abraham held a large feast.
Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
9 But Sarah noticed that Ishmael, Hagar the Egyptian's son she'd had for Abraham, was making fun of Isaac.
Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
10 So she went to Abraham and told him, “You have to get rid of this slave woman and this son of hers! A slave woman's son is not going to be one of your heirs and inherit together with my son Isaac!”
Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
11 Abraham felt very bad about it because Ishmael was his son.
Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
12 But God told Abraham, “Don't feel bad about the boy and the slave woman. Do whatever Sarah tells you, because it's through Isaac that your descendants will be counted.
Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
13 Don't worry—I will also make the son of the slave woman into a nation because he's your son.”
Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
14 Abraham got up early the next morning. He packed up some food and a skin of water which he gave to Hagar, putting them on her shoulder. Then he sent her and the boy away. She left and wandered through the Desert of Beersheba.
Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
15 When the water ran out, she left the boy under one of the bushes.
Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
16 She went and sat down some way off, a few hundred yards away, saying, “I can't bear to watch my son die!” As she sat down she burst into tears.
Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
17 God heard the boy's cries, and the angel of God called to Hagar from heaven and asked her, “What's the matter, Hagar? Don't be afraid! God has heard the boy crying from where he is.
Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
18 Get up, go over and help the boy up, and encourage him, for I will make him into a great nation.”
Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
19 God opened her eyes and she saw a well nearby. She went and filled the skin with water and gave the boy a drink.
Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
20 God blessed Ishmael and he grew up, living in the desert. He became a skilled archer.
Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
21 He lived in the Desert of Paran. His mother chose a wife for him from the land of Egypt.
Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
22 Around this time Abimelech came with Phicol, the commander of his army, to see Abraham. “God blesses you in everything you do,” Abimelech said.
På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
23 “So swear to me right here and now that you won't betray me, my children, or my descendants. In the same way I've proved I'm trustworthy to you, do the same to me and my country where you're currently living.”
Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
24 “I so swear,” Abraham replied.
Då sade Abraham: Jag vill svärja.
25 Then Abraham raised an issue with Abimelech of a well that Abimelech's servants had taken by force.
Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
26 “I don't know who did this, and you didn't mention it before. I haven't heard anything about it until today,” Abimelech responded.
Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
27 Then Abraham gave Abimelech some of his sheep and cattle, and the two of them made an agreement.
Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
28 Abraham also separated out seven female lambs from the flock.
Och Abraham ställde sju lamb afsides.
29 “What are these seven female lambs for that you've separated from the flock?” Abimelech asked.
Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
30 “I'm giving you these seven female lambs in return for your admission that I dug this well,” Abraham replied.
Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
31 That's why he called the place Beersheba, because the two of them swore and oath to each other.
Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
32 After making the agreement at Beersheba, Abimelech and Phicol the commander of his army left and went home to the country of the Philistines.
Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
33 Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba and there he worshiped the Lord, the Eternal God.
Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
34 Abraham lived in the country of the Philistines for a long time.
Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
