Genesis 15
1 After all this had happened, God spoke to Abram in a vision, telling him, “Don't be afraid, Abram! I am your protector, and your truly great reward!”
Sedan detta så skedt var, begaf sig, att Herrans ord i en syn kom till Abram, sägandes: Frukta dig intet, Abram, jag är ditt beskärm och din ganska stora lön.
2 But Abram replied, “Lord God, what good is whatever you give me? I don't have any children, and the heir to all that I have is Eliezer of Damascus.”
Men Abram sade: Herre, Herre, hvad vill du mig gifva? Jag går barnlös, och min redesven, denne Eleasar af Damasco, hafver en son.
3 Abram went on to complain, “Look! You haven't given me any children, so a servant from my household has to be my heir!”
Och Abram sade ytterligare: Men mig hafver du ingen säd gifvit. Och si, mins tjenares son skall vara min arfvinge.
4 But then the Lord told him, “This man won't be your heir. Your heir will be your very own son.”
Och si, Herrans ord kom till honom, sägandes: Han skall icke vara din arfvinge, utan den, som utaf ditt lif komma skall, han skall vara din arfvinge.
5 The Lord took Abram outside and said to him, “Look up at the sky. See if you can count the stars! That's how many descendants you will have!”
Och han hade honom ut, och sade: Se upp till himmelen, och räkna stjernorna, om du kan räkna dem. Och sade till honom: Så skall din säd vara.
6 Abram trusted what the Lord said, and so the Lord counted Abram as being in a right relationship with him.
Abram trodde Herranom, och han räknade honom det till rättfärdighet.
7 The Lord also told him, “I am the Lord, who led you from Ur of the Chaldeans to give you this land for you to own.”
Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning.
8 “But Lord God, how can I be certain that I will own it?” Abram asked.
Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det?
9 The Lord told him, “Bring me a cow, a goat, and a ram, all of them three years old, together with a dove and a young pigeon.”
Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo.
10 So Abram took and killed the three animals. Then he cut them in half, and placed each half opposite the other. However, he didn't cut the birds in half.
Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet.
11 When vultures flew down on the carcasses, Abram frightened them off.
Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem.
12 As the sun went down, a deep sleep came over Abram, and at the same time a dense and terrifying darkness fell on him.
Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom.
13 The Lord explained to Abram, “You can be absolutely sure that your descendants will be strangers in a foreign land, where they will be slaves and mistreated for 400 years.
Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år.
14 However, I will punish the nation that makes them slaves, and later on they will leave, taking many valuable possessions with them.
Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor.
15 But as for you, you will die in peace and be buried, having lived a good long life.
Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda.
16 Four generations later your descendants will come back here to live, because right now the sins of the Amorites have not reached their full extent.”
Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad.
17 After the sun set and it grew dark, suddenly a smoking furnace and a flaming torch appeared and passed between the halves of the animal carcasses.
Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken.
18 This is how the Lord made an agreement with Abram that day and promised him, “I'm giving this land to your descendants. It extends from the Wadi of Egypt to the great Euphrates River,
På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath:
19 and includes the territory of the Kenites, Kenizzites, Kadmonites,
De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer,
20 Hittites, Perizzites, Rephaites,
De Hetheer, de Phereseer, de Reser,
21 Amorites, Canaanites, Girgashites, and Jebusites.”
De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.
