Galatians 2
1 Fourteen years later I returned to Jerusalem with Barnabas. I took Titus along with me.
Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
2 I went because of what God had shown me. I met with the recognized church leaders there in private and explained to them the good news I was sharing with the foreigners. I didn't want the course I had followed, and what I was working so hard for, to come to nothing.
Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
3 But as it turned out, nobody even insisted that Titus who was with me should be circumcised, though he was Greek.
Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
4 (That issue only arose because some false Christians slipped in to spy on the freedom we have in Christ Jesus, trying to make us slaves.
Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
5 We never gave into them, not even for a moment. We wanted to make sure to keep the truth of the good news unchanged for you.)
Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
6 But those considered to be important didn't add anything to what I said. (It doesn't concern me what kind of leaders they were, because God doesn't judge people the way we do.)
Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
7 On the contrary, once they realized that I'd been given responsibility to share the good news with the foreigners just as Peter had been given the responsibility to share the good news with the Jews,
Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
8 (for the same God who worked through Peter as apostle to the Jews also worked through me as apostle to the foreigners),
ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
9 and once they recognized the grace that had been given to me, then James, Peter, and John, who bore the responsibility of church leadership, shook Barnabas and me by the hand as their fellow-workers.
och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
10 We were to work for the foreigners, while they would work for the Jews. Their only instruction was to remember to look after the poor, something I was already very committed to.
Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
11 However, when Peter came to Antioch I did have to confront him directly, because he was clearly wrong in what he did.
Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
12 Before some of James' friends arrived, Peter used to eat with the foreigners. But when these people came he stopped doing this and stayed away from the foreigners. He was afraid of being criticized by those who insisted that men had to be circumcised.
Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
13 As well as Peter, other Jewish Christians became hypocritical too, to the extent that even Barnabas was persuaded to follow their hypocrisy.
Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
14 When I realized that they weren't taking a firm stand for the truth of the good news, I said to Peter in front of everyone, “If you're a Jew yet live like the foreigners and not like Jews, why are you forcing the foreigners to live like Jews?
Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»
15 We may be Jews by birth, and not ‘sinners’ like the foreigners,
Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;
16 but we know that nobody is made right by doing what the law demands—it is only through trusting in Jesus Christ. We have trusted in Christ Jesus so that we could be made right by placing our confidence in Christ, and not through doing what the law says—because nobody is made right by observing the requirements of the law.”
men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
17 For if, as we look to be made right in Christ, we ourselves prove to be sinners, does that then mean that Christ is in the service of sin? Of course not!
Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
18 For if I were to rebuild what I've destroyed, then I only demonstrate I'm a law-breaker.
Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
19 For through the law I died to the law in order that I could live for God.
Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
20 I've been crucified with Christ— so it's no longer I who lives, but it is Christ living in me. The life I now live in this body, I live by trusting in the Son of God, who loved me, and who gave himself for me.
och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
21 How could I dismiss God's grace? For if we could be made right through keeping the law then Christ died a pointless death!
Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
