Ecclesiastes 1
1 Here are the words of the Teacher, the king of Jerusalem, David's son.
Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
2 “Everything passes—it's so temporary! It's all so hard to understand!” says the Teacher.
Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
3 What benefit do you get for slaving away in this life?
Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
4 People come, and people go, but the earth lasts forever!
Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
5 The sun comes up, and the sun goes down, and then rushes to its place to rise again.
Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
6 The wind blows south, and then turns to the north. Round and round it spins, finally coming full circle.
Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
7 Streams all flow into the sea, but the sea never becomes full. The streams return to the place from where they came.
Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
8 Everything just keeps on going. You can't say all there is to say. You can't see all there is to see. You can't hear all there is to hear.
Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9 Everything that was will continue to be; everything that has been done will be done again. Nothing new ever happens here.
Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
10 There's nothing anyone can point to and say, “Look! Here's something new.” In fact it's been around for ages, long before our time.
Inträffar något varom man ville säga: "Se, detta är nytt", så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
11 The problem is we don't remember people from the past, and people in the future won't remember those who came before them.
Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
12 I am the Teacher, and I was king over Israel, reigning from Jerusalem.
Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13 I decided to focus my mind to explore, using wisdom, everything that happens here on earth. This is a tough assignment that God has given people to keep them busy!
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
14 I examined everything people do here on earth, and discovered that it's all so temporary—trying to understand it is like trying to pin down the wind!
När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
15 You can't straighten what is twisted, and you can't count what isn't there.
Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
16 I thought to myself, “I've become very wise, wiser than all the kings of Jerusalem before me. My mind has gained a great deal of wisdom and knowledge.”
Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått."
17 So I decided to use my mind to learn everything about wisdom, and madness and foolishness as well. But I found out that this is as hard as trying to catch hold of the wind.
Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
18 For with great wisdom comes great frustration. The greater the knowledge, the greater the pain.
Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
