Ecclesiastes 4
1 Then I turned to consider all the ways people oppress others here on earth. Look at the tears of the oppressed—there's no one to comfort them! Powerful people oppress them, and there's no one to comfort them!
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 I congratulated those who were already dead, for the dead are better off than those who are still alive and being oppressed.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 But best of all are those who have never existed—they haven't seen the evil things people do to each other here on earth.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 I observed that every skill in work comes from competition with others. Once again this is hard to understand, like trying to hold on to the elusive wind.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 Fools fold their arms and do nothing—so in the end they're all used up.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 It's better to earn a little without stress than a lot with too much stress and chasing after the wind.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 Then I turned to consider something else here on earth that is also frustratingly hard to understand.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 What about someone who has no family to help him, no brother or son, who works all the time, but isn't satisfied with the money he makes. “Who am I working for?” he asks himself. “Why am I preventing myself from enjoying life?” Such a situation is hard to explain—it's an evil business!
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two are better than one, for they can help each other in their work.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 If one of them falls down, the other can help them up, but how sad it is for someone who falls down and doesn't have anyone to help them up.
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 In the same way, if two people lie down together, they keep each other warm, but you can't keep yourself warm if you're alone.
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 Someone fighting against one other person may win, but not if they are fighting against two. A cord made of three strands can't be torn apart quickly.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 A poor young person who's wise is better than an old and foolish king who no longer accepts advice.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 He may even come out of prison to reign over his kingdom, even though he was born poor.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I observed everyone here on earth following the youth who takes his place.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 He is surrounded by crowds of supporters, but the next generation isn't happy with him. This also illustrates the passing nature of life whose meaning is elusive, like pursuing the wind for understanding.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
