2 Kings 2
1 Just before the Lord took Elijah up to heaven in a whirlwind, Elijah and Elisha were walking together on their way from Gilgal.
Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal.
2 Elijah said to Elisha, “Please stay here, for the Lord has sent me to Bethel.” But Elisha replied, “As the Lord lives, and as you yourself live, I will not leave you.” So they went to Bethel.
Och Elia sade till Elisa: "Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Betel." Men Elisa svarade: "Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke. Och de gingo ned till Betel.
3 The sons of the prophets who lived in Bethel came to Elisha and told him, “You do know that the Lord is going to take your master away from you today, don't you?” “Yes, I know,” he replied. “Don't talk about it.”
Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet det; tigen stilla."
4 Then Elijah said to him, “Please stay here, Elisha, for the Lord has sent me to Jericho.” He replied, “As the Lord lives, and as you live, I will not leave you.” So they went to Jericho.
Och Elia sade till honom: "Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jeriko." Men han svarade: "Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke." Och de kommo till Jeriko.
5 The sons of the prophets who lived in Jericho came to Elisha and told him, “You do know that the Lord is going to take your master away from you today, don't you?” “Yes, I know,” he replied. “Don't talk about it.”
Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet det; tigen stilla."
6 Then Elijah said to him, “Please stay here, Elisha, for the Lord has sent me to the Jordan.” He replied, “As the Lord lives, and as you live, I will not leave you.” So they travelled on together.
Och Elia sade till honom: "Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jordan." Men han svarade: "Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke." Och de gingo båda åstad.
7 Then a group of fifty of the sons of the prophets went and stood facing Elijah and Elisha at a distance as the two of them stood by the Jordan.
Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo vid Jordan.
8 Elijah took his cloak, rolled it up, and hit the water. It divided to the one side and to the other and both of them crossed over on dry ground.
Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då delade sig detta åt två sidor. Och de gingo så båda på torr mark därigenom.
9 When they arrived on the other side, Elijah asked Elisha, “What can I do for you before I'm taken from you?” “Please let me have a double amount of your spirit,” Elisha replied.
När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig." Elisa sade "Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till."
10 “What you have asked for is hard,” Elijah responded. “But if you see me when I am taken from you, you will have it, otherwise not.”
Han svarade: "Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig; varom icke, så sker det ej."
11 As they were walking along, talking, a chariot of fire and horses of fire came between them, and Elijah was taken up in the whirlwind to heaven.
Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen.
12 Elisha saw what happened and cried out, “My father! My father! Look! The chariots and horsemen of Israel!” Then Elisha couldn't see him anymore. He took his clothes and ripped them to pieces.
Och Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.
13 Then Elisha picked up Elijah's cloak that had fallen from him, and went back and stood on the bank of the Jordan.
Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordans strand.
14 He took Elijah's cloak that had fallen from him, hit the water, and cried out, “Where is the Lord, the God of Elijah?” When he hit the water, it divided to the one side and to the other and Elisha crossed over.
Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: "Var är HERREN, Elias Gud?" Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.
15 The sons of the prophets who lived in Jericho saw him from the opposite side and shouted out, “Elijah's spirit now rests upon Elisha!” They went over to meet him, and bowed to the ground before him.
När profetlärjungarna, som voro vid Jeriko på något avstånd, sågo detta, sade de: "Elias ande vilar på Elisa." Och de kommo honom till mötes och bugade sig ned till jorden för honom.
16 “Look,” they said to Elisha, “we your servants have fifty good men here. Please allow them to go and search for your master. Maybe the Spirit of the Lord has taken him and put him down on a mountain or in a valley somewhere.” “Don't bother sending them,” Elisha replied.
Och de sade till honom: "Se, bland dina tjänare finnas femtio raska män; låt dessa gå och söka efter din herre. Kanhända har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal." Men han svarade: "Sänden ingen åstad.
17 But they went on trying to persuade him until he was too embarrassed to say no. “Go ahead and send them,” he told them. So they sent fifty men, who searched for Elijah for three days but couldn't find him.
Men när de länge och väl enträget hade bett honom därom, sade han: "Så sänden då åstad." Då sände de åstad femtio män; och dessa sökte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
18 When they returned to Elisha, who was staying in Jericho, he said to them, “Didn't I tell you not to bother going?”
När de sedan kommo tillbaka till honom, medan han ännu vistades i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag icke till eder att I icke skullen gå?"
19 The townspeople said to Elisha, “Look, sir, while our town has a good location as you can see, the water is bad and the soil is poor.”
Och männen i staden sade till Elisa: "Stadens läge är ju gott, såsom min herre ser, men vattnet är dåligt, och därav komma missfall i landet."
20 “Bring me a brand new bowl and put some salt in it,” he replied. So they brought it to him.
Han sade: "Hämten hit åt mig en ny skål och läggen salt däri." Och de hämtade en åt honom.
21 Then Elisha went to the spring, threw the salt into it, and said, “This is what the Lord says: ‘I have purified this water. It won't cause death or miscarriages anymore.’”
Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt däri och sade: "Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; död och missfall skola icke mer komma därav.
22 The water there is still pure to this very day, just as Elisha said it would be.
Och vattnet blev sunt, och har förblivit så ända till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade.
23 Elisha went on from there to Bethel. As he was walking along the road, a group of youths came from the town. They made fun of him, calling out, “Go on up, baldy! Go on up, baldy!”
Därifrån begav han sig upp till Betel. Och under det han var på väg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gäck med honom och ropade till honom: "Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!"
24 Turning around, he looked at them and called down a curse on them in the Lord's name. Suddenly two female bears came out of the forest and mauled forty-two of them.
När han då vände sig om och fick se dem, uttalade han en förbannelse över dem i HERRENS namn. Då kommo två björninnor ut ur skogen och sleto sönder fyrtiotvå av barnen.
25 Elisha carried on to Mount Carmel, and from there he went back to Samaria.
Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan därifrån tillbaka till Samaria.
