2 Kings 13

1 Jehoahaz, son of Jehu, became king of Israel in the twenty-third year of the reign of Joash, son of Ahaziah, king of Judah. He reigned in Samaria for seventeen years.

Uti tredje och tjugonde årena Joas, Ahasia sons, Juda Konungs, vardt Joahas, Jehu son, Konung öfver Israel i Samarien, sjutton år.

2 He did what was evil in the Lord's sight, and followed the sins that Jeroboam son of Nebat, had made Israel commit; he did not end them.

Och han gjorde det ondt var för Herranom, och vandrade efter Jerobeams synder, Nebats sons, hvilken Israel kom till att synda; och öfvergaf det icke.

3 So the Lord was angry with Israel, and he repeatedly allowed them to be defeated by Hazael, king of Aram, and his son Ben-hadad.

Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver Israel, och gaf dem under Hasaels hand, Konungens i Syrien, och i Benhadads, Hasaels sons, hand, i deras lifsdagar.

4 Jehoahaz asked the Lord for help, and the Lord responded to his request because he saw how badly the king of Aram was treating Israel.

Men Joahas bad Herrans ansigte, och Herren hörde honom; ty han såg på Israels jämmer, som Konungen i Syrien dem gjorde.

5 The Lord gave Israel someone who would save them so they no longer were under Aramean rule. Then the Israelites were able to go back to living in safety as before.

Och Herren gaf Israel en frälsare, som dem förde utu de Syrers våld; så att Israels barn bodde uti sina hyddor, såsom tillförene.

6 Even so they did not end the sins that the house of Jeroboam had made Israel commit—they continued to follow them. The Asherah idol still stood in Samaria.

Dock öfvergåfvo de icke Jerobeams hus synder, hvilken Israel kom till att synda, utan vandrade derutinnan; och den lunden i Samarien blef ståndandes.

7 All that was left of Jehoahaz's army were fifty horsemen, ten chariots, and ten thousand soldiers, for the king of Aram had destroyed the rest, turning them into dust like that when grain is threshed.

Förty af Joahas folk var icke mer qvart blifvet, än femtio resenärer, tio vagnar, och tiotusend fotfolk; ty Konungen i Syrien hade slagit dem ihjäl, och gjort dem såsom tröskestoft.

8 The rest of what happened in Jehoahaz's reign, all he did, and his great achievements are recorded in the Book of Chronicles of the Kings of Israel.

Hvad nu mer af Joahas sägandes är, och allt det han gjort hafver, och hans magt, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.

9 Jehoahaz died and was buried in Samaria. His son Jehoash succeeded him as king.

Och Joahas afsomnade med sina fäder, och man begrof honom i Samarien; och hans son Joas vardt Konung i hans stad.

10 Jehoash, son of Jehoahaz, became king of Israel in Samaria in the thirty-seventh year of the reign of King Joash of Judah, and he reigned for sixteen years.

Uti sjunde och tretionde årena Joas, Juda Konungs, vardt Joas, Joahas son, Konung öfver Israel i Samarien, sexton år;

11 He did what was evil in the Lord's sight and did not end all the sins that Jeroboam, son of Nebat, had made Israel commit—he continued to follow them.

Och gjorde det ondt var för Herranom, och öfvergaf icke alla Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda; utan vandrade derutinnan.

12 The rest of what happened in Jehoash's reign, all he did, and his great achievements such as his war against Amaziah, king of Judah, are recorded in the Book of Chronicles of the Kings of Israel.

Hvad nu mer af Joas sägandes är, och hvad han gjort hafver, och hans magt, huru han med Amazia, Juda Konung, stridt hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.

13 Jehoash died, and Jeroboam sat on his throne. Jehoash was buried in Samaria with the kings of Israel.

Och Joas afsomnade med sina fader; och Jerobeam satt på hans stol. Men Joas vardt begrafven i Samarien när de Israels Konungar.

14 Elisha had become ill with a disease that would eventually kill him. Jehoash, king of Israel, went to visit him, and wept over him, saying, “My father, my father, the chariots and the horsemen of Israel!”

Då vardt Elisa krank, der han ock af död blef; och Joas, Israels Konung, kom ned till honom, och gret för honom, och sade: Min fader, min fader, Israels vagn, och hans resenärer.

15 Elisha told him, “Find a bow and some arrows.” So Jehoash found a bow and some arrows.

Elisa sade till honom: Tag bågan och pilarna. Och då han tog bågan och pilarna,

16 Then Elisha said to the king of Israel, “Pick up the bow.” So the king picked up the bow. Elisha placed his hands on the king's hands.

Sade han till Israels Konung: Bänd bågan med dine hand. Och han bände med sine hand. Och Elisa lade sina hand på Konungens hand;

17 “Open the east window,” he told him. So the king opened it and Elisha said, “Shoot!” So he fired an arrow. Then Elisha explained, “This is the Lord's victory arrow representing the arrow of victory over the Arameans. You will attack the Arameans in Aphek and finish them off.”

Och sade: Låt upp fenstret österut; och han lät det upp. Och Elisa sade: Skjut; och han sköt. Han sade: En salighetspil af Herranom, en salighetspil emot de Syrer; och du skall slå de Syrer i Aphek, tilldess de blifva ändade.

18 Then Elisha said, “Pick up the arrows!” So he picked them up. Elisha told the king of Israel, “Hit the ground with them!” He hit the ground three times, and then stopped.

Och han sade: Tag pilarna. Och då han tog dem, sade han till Israels Konung: Slå på jordena. Och han slog tre gånger, och höll upp.

19 The man of God got angry with him, telling him, “You should have hit the ground five or six times. Then you would have attacked the Arameans until you had completely destroyed them. But now you will only attack the Arameans three times.”

Då vardt Guds mannen vred på honom, och sade: Hade du slagit fem eller sex gånger, så skulle du hafva slagit de Syrer, tilldess du hade gjort en ända på dem; men nu skall du slå dem tre gånger.

20 Elisha died and was buried. Raiders from the country of Moab used to invade Israel every spring.

Då nu Elisa var död, och man hade begrafvit honom, föllo de Moabiters krigsfolk in uti landet på samma året.

21 On time some Israelites were burying a man when suddenly they saw some raiders coming, so they quickly threw the man into Elisha's tomb. As soon as he touched Elisha's bones, the man came back to life and stood up.

Och det begaf sig, att de begrofvo en man; och som de fingo se krigsfolket, kastade de mannen uti Elisa graf; och då han kom vid Elisa ben, vardt han lefvandes, och stod upp på sina fötter.

22 Hazael, king of Aram, caused problems for Israel through all Jehoahaz's reign.

Alltså tvingade nu Hasael, Konungen i Syrien, Israel, så länge Joahas lefde.

23 But the Lord graciously helped them and was kind to them. He looked after them because of his agreement with Abraham, Isaac, and Jacob. Even to this day he's been unwilling to destroy them or to throw them out of his presence.

Men Herren gjorde nåd med dem, och förbarmade sig öfver dem, och vände sig till dem för sitt förbunds skull med Abraham, Isaac och Jacob, och ville, icke förderfva dem; och förkastade dem icke heller ifrå sitt ansigte allt härtill.

24 When Hazael, king of Aram, died, his son Ben-hadad succeeded him as king.

Och Hasael, Konungen i Syrien, blef död; och hans son Benhadad vardt Konung i hans stad.

25 Then Jehoash, son of Jehoahaz, recovered from Ben-hadad son of Hazael, the towns that Hazael had captured from his father Jehoahaz. Jehoash defeated Ben-hadad three times, and so recaptured the Israelite towns.

Men Joas vände om, och tog de städer igen utu Benhadads, Hasaels sons, hand, som han utu hans faders Joahas hand med strid tagit hade. Tre gånger slog Joas honom, och fick Israels städer igen.