Romans 8

1 Now then, there is no condemnation to those in Christ Jesus who do not walk according to the flesh but according to the Spirit,

Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

2 because the law of the spirit of life in Christ Jesus has set me free from the law of the sin and the death.

Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.

3 Further, what the law could not do, in that it was weak due to the flesh, God has done by sending His own Son in the likeness of sinful flesh, on account of sin: He condemned the sin in the flesh,

Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;

4 so that the righteous requirement of the law might be fulfilled in us who do not walk according to the flesh but according to the Spirit.

På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

5 Those who live according to the flesh set their minds on the things of the flesh, but those who live according to the Spirit, the things of the Spirit.

Ty de som köttslige äro, de äro köttsliga sinnade; men de som andelige äro, de äro andeliga sinnade.

6 Further, the mindset of the flesh yields death, but the mindset of the Spirit yields life and peace;

Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.

7 because the mindset of the flesh represents enmity against God, since it does not submit to God's law, nor indeed can it.

Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.

8 So, those who are ‘in flesh’ cannot please God.

Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.

9 You, however, are not ‘in flesh’ but ‘in Spirit’, if indeed God's Spirit dwells in you. Now if anyone does not have the Spirit of Christ, he is not His.

Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.

10 But if Christ is in you, the body is dead through sin, but the Spirit is life through righteousness.

Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.

11 And if the Spirit of Him who raised Jesus from the dead dwells in you, then He who raised the Christ from the dead will also give life to your mortal bodies because of His Spirit who dwells in you.

Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.

12 So then, brothers, we have no obligation to the flesh, to live according to it;

Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;

13 because if you live according to the flesh, you are about to die; but if you put to death the practices of the body, by the Spirit, you will live.

Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.

14 Because as many as are led by God's Spirit, these are God's sons

Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.

15 —you did not receive a spirit of slavery to fear all over again, but you did receive the Spirit of adoption by whom we cry out, “Abba, Father!”

Ty I hafven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope: Abba, käre Fader.

16 That Spirit Himself bears witness with our spirit that we are God's children

Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.

17 —if children, also heirs: heirs of God and coheirs with Christ (if indeed we suffer with Him so that we may also be glorified with Him).

Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.

18 I consider that the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory that is going to be revealed in us.

Ty jag håller det så före, att denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.

19 You see, the creation waits with eager anticipation for the revelation of God's sons;

Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;

20 because without choice the creation was subjected to futility, due to the One who did the subjecting, based on the hope

Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.

21 that the creation itself will also be set free from the bondage to decay into the freedom of the glory of God's children.

Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, till Guds barnas härliga frihet.

22 Yes, we know that the whole creation has been groaning and in labor pains until now.

Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.

23 Not only that, we ourselves also who have the firstfruits of the Spirit, even we groan within ourselves, eagerly awaiting adoption, the redemption of our body.

Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet, och väntom vår kropps förlossning.

24 Yes, we were saved in the hope, but a hope that is seen is not hope—why would anyone hope for what he sees?

Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?

25 But if we hope for what we do not see, we eagerly await it with endurance.

Om vi nu hoppes det vi icke sem, så vänte vi det med tålamod.

26 Likewise also the Spirit comes to the aid of the hope in our weaknesses, since we do not know what we need to pray for. Indeed the Spirit Himself intercedes on our behalf with inexpressible groanings,

Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.

27 while He who searches the hearts knows what is on the Spirit's mind, since He prays for the saints in accordance with God.

Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.

28 Further, we know that all things work together for good for those who love God, for those who are called according to purpose.

Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.

29 Because whom He foreknew He also predestined to be conformed to the image of His Son, so that He would be the firstborn among many brothers.

Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

30 Further, whom He predestined, these He also called; and whom He called, these He also justified; and whom He justified, these He also glorified.

Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.

31 What then shall we say to these things? Since God is for us, who is against us?

Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?

32 He who did not spare His own Son, but delivered Him up on behalf of us all, how shall He not with Him also graciously give us all things?

Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?

33 Who will bring a charge against God's chosen ones? God is He who justifies.

Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.

34 Who is he who condemns? Christ is He who died, but even more, was indeed raised, who indeed is at the right hand of God, who indeed intercedes on our behalf.

Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

35 Who shall separate us from the love of Christ? Will it be affliction or distress or persecution or famine or nakedness or peril or sword?

Ho kan skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedröfvelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?

36 (As it is written: “For your sake we are being put to death all day long; we are accounted as sheep for slaughter.”)

Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.

37 No, in all these things we prevail completely through Him who loved us.

Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.

38 Because I am persuaded that neither death nor life, neither angels nor principalities nor powers, neither things present nor things to come,

Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

39 neither height nor depth nor any other created thing will have the power to separate us from the love of God that is in Christ Jesus our Lord.

Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.