Hebrews 9
1 Now that first covenant did indeed have regulations for divine service and the earthly sanctuary.
Hade ock väl det första sina rätter, och Gudstjenst, och utvärtes helighet.
2 Yes, a tabernacle was set up: the first part, which is called the Holy Place, in which were the lamp stand, the table and the showbread;
Ty det främre tabernaklet var der uppsatt; uti hvilko voro ljusastakarne, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det Helga.
3 and behind the second curtain an area called the Holy of Holies,
Men bak den andra förlåten var det tabernaklet, som man kallade det Aldrahelgasta;
4 having a golden censer and the ark of the covenant overlaid on all sides with gold—in it were a golden jar holding the manna, Aaron's rod that budded, and the stone tablets of the covenant;
Hvilket hade det gyldene rökelsekaret, och Testamentsens ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hvilko var det gyldene ämbar, der det himmelsbrödet uti var, och Aarons staf, som blomstrats hade, och Testamentsens taflor;
5 while above it were cherubim of glory overshadowing the mercy seat (this is not the place to go into detail about them).
Men der ofvanuppå voro härlighetenes Cherubim, som öfverskyggde Nådastolen; af hvilka stycker på denna tid icke besynnerliga är sägandes.
6 Now when these things had been thus prepared, the priests continually went into the first part, performing the divine services,
Då nu detta så beredt var, gingo Presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade Gudstjensten.
7 but into the second one only the high priest could go, once a year and only with blood, which he offered for himself and for the people's sins of ignorance;
Men uti det andra gick allenast den öfverste Presten, en tid om året; icke utan blod, den han offrade för sina egna, och för folkens synder;
8 the Holy Spirit was making clear that the way into the Most Holy Place was not yet open to the public while the first tabernacle was still in existence.
Der den Helge Ande med betydde, att helighetenes väg ändå icke uppenbar var, emedan det första tabernaklet stod;
9 It was a figure during the time then present, a time when both gifts and sacrifices were being offered that were incapable of clearing the conscience of the worshiper—
Hvilket var en liknelse i den tiden, i hvilkom gåfvor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samvetet, som den Gudstjensten gjorde;
10 they were only about foods and drinks and various ceremonial washings and physical regulations, things imposed until the time of restructuring.
Allenast med mat och dryck, och mångahanda tvagning, och utvärtes helighet, som pålagda voro intill bättringenes tid.
11 But Christ entered once for all into the real Holy Places, having obtained eternal redemption—He had come as High Priest of the good things that are about to be, with the greater and more perfect tabernacle not made with hands, that is to say, not of this creation,
Men Christus är kommen, att han skall vara öfverste Prest till det tillkommande goda, genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;
Icke heller genom bockablod, eller kalfvablod; utan han är genom sitt eget blod ena reso ingången uti det helga, och hafver funnit en evig förlossning. (aiōnios g166)
13 For if the blood of bulls and goats, and the ashes of a heifer sprinkling those who had been ceremonially defiled, restored ceremonial purity to the body,
Ty hafver oxablod och bockablod, och strödd aska af kone, helgat de orena, till köttslig renhet;
14 how much more will the blood of Christ, who through the Holy Spirit offered Himself unblemished to God, cleanse your conscience from dead works to serve the living God? (aiōnios g166)
Huru mycket mer skall Christi blod, som hafver sig sjelf obesmittad, genom den Helga Anda, Gudi offrat, rena vårt samvet af de döda gerningar, till att tjena lefvandes Gud? (aiōnios g166)
15 For this reason He is mediator of a new covenant, so that those who have been called may receive the promised eternal inheritance—since a death has occurred for the redemption of the transgressions under the first covenant. (aiōnios g166)
Derföre är han ock Nya Testamentsens Medlare; på det de, som kallade äro, skulle få dess eviga arfsens löfte, i thy att hans död gick deremellan, till förlossning ifrå de öfverträdelser, som under det förra Testamentet voro. (aiōnios g166)
16 Now where there is a will, the death of the one who made it must be established;
Ty hvar ett Testament är, måste ock hans död med vara, som Testamentet gjorde.
17 because a will is in force after men are dead, since it never takes effect while the one who made it lives.
Ty Testamentet blifver gildt genom döden; annars hafver det ännu ingen magt, så länge han lefver som Testamentet gjorde.
18 Therefore, not even the first covenant was inaugurated without blood;
Derföre var ock icke det första stiktadt utan blod.
19 because when every commandment of the Law had been proclaimed by Moses to all the people, he took the blood of calves and goats, with water and scarlet wool and hyssop, and sprinkled both the scroll itself and all the people,
Ty då Moses allo folkena föregifvit hade hvart och ett budord, efter lagen, tog han kalfvablod, och bockablod, med vatten, och purpurull, och hysop, och bestänkte bokena, och allt folket;
20 saying, “This is the blood of the covenant which God has decreed to you.”
Och sade: Detta är Testamentsens blod, det Gud hafver eder budit.
21 Then he sprinkled both the tabernacle and all the vessels of the divine service with the blood in the same way.
Och desslikes tabernaklet, och all kärile, der Gudstjenst plägade med göras, bestänkte han sammalunda med blod.
22 In fact, according to the Law nearly everything is cleansed with blood, and without shedding of blood there is no remission.
Och varda mest all ting efter lagen ren gjord i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.
23 So then, it was necessary for the copies of the things in the heavens to be cleansed with such, but the heavenly things themselves with better sacrifices than those.
Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade varda; men de himmelska tingen måste bättre offer hafva, än dessa voro.
24 For Christ did not enter into Holy Places made by hands, mere copies of the true ones, but into Heaven itself, now to appear in God's presence on our behalf;
Ty Christus är icke ingången i det helga, som med händer gjordt är, hvilket är en eftersyn till det sannskyldiga; utan in uti sjelfva himmelen, på det han skall nu vara i Guds åsyn för oss;
25 but not in order to offer Himself repeatedly, like the high priest who entered the Most Holy Place year by year with another's blood
Icke, att han skall ofta offra sig, såsom öfverste Presten gick hvart år in uti det heliga, med annars blod;
26 —otherwise He would have had to suffer many times since the creation of the world; but now, once for all at the end of the ages, He has been revealed to nullify sin by the sacrifice of Himself. (aiōn g165)
Eljest måste han skolat ofta lida, af verldenes begynnelse; men nu, på verldenes ändalykt, är han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga syndena. (aiōn g165)
27 Also, inasmuch as men are destined to die but once, after which the judgment,
Och såsom menniskomen är förelagdt en gång dö, men sedan domen;
28 so the Christ also, having been offered once for all to bear the sins of many—He will appear a second time to those who are eagerly waiting for Him, apart from sin, into salvation.
Så är ock Christus ena reso offrad, till att borttaga mångs mans synder; men en annan gång skall han låta se sig, utan synd, dem som honom vänta till salighet.
