Song of Solomon 2
1 I am the flower of the field, and the lily of the valleys.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 As the lily among thorns, so is my love among the daughters.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 As the apple tree among the trees of the woods, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow, whom I desired: and his fruit was sweet to my palate.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He brought me into the cellar of wine, he set in order charity in me.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Stay me up with flowers, compass me about with apples: because I languish with love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 His left hand is under my head, and his right hand shall embrace me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 I adjure you, O ye daughters of Jerusalem, by the roes, and the harts of the, fields, that you stir not up, nor make the beloved to awake, till she please.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 The voice of my beloved, behold he cometh leaping upon the mountains, skipping over the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My beloved is like a roe, or a young hart. Behold he standeth behind our wall, looking through the windows, looking through the lattices.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 Behold my beloved speaketh to me: Arise, make haste, my love, my dove, my beautiful one, and come.
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For winter is now past, the rain is over and gone.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers have appeared in our land, the time of pruning is come: the voice of the turtle is heard in our land:
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig tree hath put forth her green figs: the vines in flower yield their sweet smell. Arise, my love, my beautiful one, and come:
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 My dove in the clefts of the rock, in the hollow places of the wall, shew me thy face, let thy voice sound in my ears: for thy voice is sweet, and thy face comely.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Catch us the little foxes that destroy the vines: for our vineyard hath flourished.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 My beloved to me, and I to him who feedeth among the lilies,
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Till the day break, and the shadows retire. Return: be like, my beloved, to a roe, or to a young hart upon the mountains of Bether.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
