Psalms 90
1 A prayer of Moses the man of God. Lord, thou hast been our refuge from generation to generation.
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Before the mountains were made, or the earth and the world was formed; from eternity and to eternity thou art God.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 Turn not man away to be brought low: and thou hast said: Be converted, O ye sons of men.
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 For a thousand years in thy sight are as yesterday, which is past. And as a watch in the night,
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 Things that are counted nothing, shall their years be.
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 In the morning man shall grow up like grass; in the morning he shall flourish and pass away: in the evening he shall fall, grow dry, and wither.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 For in thy wrath we have fainted away: and are troubled in thy indignation.
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 Thou hast set our iniquities before thy eyes: our life in the light of thy countenance.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 For all our days are spent; and in thy wrath we have fainted away. Our years shall be considered as a spider:
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 The days of our years in them are threescore and ten years. But if in the strong they be fourscore years: and what is more of them is labour and sorrow. For mildness is come upon us: and we shall be corrected.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Who knoweth the power of thy anger, and for thy fear
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 Can number thy wrath? So make thy right hand known: and men learned in heart, in wisdom.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Return, O Lord, how long? and be entreated in favour of thy servants.
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 We are filled in the morning with thy mercy: and we have rejoiced, and are delighted all our days.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 We have rejoiced for the days in which thou hast humbled us: for the years in which we have seen evils.
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Look upon thy servants and upon their works: and direct their children.
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 And let the brightness of the Lord our God be upon us: and direct thou the works of our hands over us; yea, the work of our hands do thou direct.
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
