Psalms 9
1 Unto the end, for the hidden things of the Son. A psalm for David. I will give praise to thee, O Lord, with my whole heart: I will relate all thy wonders.
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 I will be glad and rejoice in thee: I will sing to thy name, O thou most high.
Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 When my enemy shall be turned back: they shall be weakened and perish before thy face.
Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 For thou hast maintained my judgment and my cause: thou hast sat on the throne, who judgest justice.
Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Thou hast rebuked the Gentiles, and the wicked one hath perished: thou hast blotted out their name for ever and ever.
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 The swords of the enemy have failed unto the end: and their cities thou hast destroyed. Their memory hath perished with a noise.
Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 But the Lord remaineth for ever. He hath prepared his throne in judgment:
Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 And he shall judge the world in equity, he shall judge the people in justice.
och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 And the Lord is become a refuge for the poor: a helper in due time in tribulation.
Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 And let them trust in thee who know thy name: for thou hast not forsaken them that seek thee, O Lord.
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Sing ye to the Lord, who dwelleth in Sion: declare his ways among the Gentiles:
Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 For requiring their blood he hath remembered the: he hath not forgotten the cry of the poor.
Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Have mercy on me, O Lord: see my humiliation which I suffer from my enemies.
Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 Thou that liftest me up from the gates of death, that I may declare all thy praises in the gates of the daughter of Sion.
på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 I will rejoice in thy salvation: the Gentiles have stuck fast in the destruction which they have prepared. Their foot hath been taken in the very snare which they hid.
Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 The Lord shall be known when he executeth judgments: the sinner hath been caught in the works of his own hands.
HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol h7585)
18 For the poor man shall not be forgotten to the end: the patience of the poor shall not perish for ever.
Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Arise, O Lord, let not man be strengthened: let the Gentiles be judged in thy sight.
Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 Appoint, O Lord, a lawgiver over them: that the Gentiles may know themselves to be but men.
Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
