Psalms 9
1 Unto the end, for the hidden things of the Son. A psalm for David. I will give praise to thee, O Lord, with my whole heart: I will relate all thy wonders.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and rejoice in thee: I will sing to thy name, O thou most high.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When my enemy shall be turned back: they shall be weakened and perish before thy face.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast maintained my judgment and my cause: thou hast sat on the throne, who judgest justice.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked the Gentiles, and the wicked one hath perished: thou hast blotted out their name for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 The swords of the enemy have failed unto the end: and their cities thou hast destroyed. Their memory hath perished with a noise.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the Lord remaineth for ever. He hath prepared his throne in judgment:
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he shall judge the world in equity, he shall judge the people in justice.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 And the Lord is become a refuge for the poor: a helper in due time in tribulation.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And let them trust in thee who know thy name: for thou hast not forsaken them that seek thee, O Lord.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing ye to the Lord, who dwelleth in Sion: declare his ways among the Gentiles:
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For requiring their blood he hath remembered the: he hath not forgotten the cry of the poor.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Have mercy on me, O Lord: see my humiliation which I suffer from my enemies.
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 Thou that liftest me up from the gates of death, that I may declare all thy praises in the gates of the daughter of Sion.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 I will rejoice in thy salvation: the Gentiles have stuck fast in the destruction which they have prepared. Their foot hath been taken in the very snare which they hid.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord shall be known when he executeth judgments: the sinner hath been caught in the works of his own hands.
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the poor man shall not be forgotten to the end: the patience of the poor shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O Lord, let not man be strengthened: let the Gentiles be judged in thy sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Appoint, O Lord, a lawgiver over them: that the Gentiles may know themselves to be but men.
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
