Psalms 88
1 A canticle of a psalm for the sons of Core: unto the end, for Maheleth, to answer understanding of Eman the Ezrahite. O Lord, the God of my salvation: I have cried in the day, and in the night before thee.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come in before thee: incline thy ear to my petition.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted among them that go down to the pit: I am become as a man without help,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Free among the dead. Like the slain sleeping in the sepulchres, whom thou rememberest no more: and they are cast off from thy hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 They have laid me in the lower pit: in the dark places, and in the shadow of death.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Thy wrath is strong over me: and all thy waves thou hast brought in upon me.
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast put away my acquaintance far from me: they have set me an abomination to themselves. I was delivered up, and came not forth:
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 My eyes languished through poverty. All the day I cried to thee, O Lord: I stretched out my hands to thee.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou shew wonders to the dead? or shall physicians raise to life, and give praise to thee?
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall any one in the sepulchre declare thy mercy: and thy truth in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall thy wonders be known in the dark; and thy justice in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But I, O Lord, have cried to thee: and in the morning my prayer shall prevent thee.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Lord, why castest thou off my prayer: why turnest thou away thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am poor, and in labours from my youth: and being exalted have been humbled and troubled.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Thy wrath hath come upon me: and thy terrors have troubled me.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They have come round about me like water all the day: they have compassed me about together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Friend and neighbour thou hast put far from me: and my acquaintance, because of misery.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
