Psalms 80
1 Unto the end, for them that shall he changed, a testimony for Asaph, a psalm. Give ear, O thou that rulest Israel: thou that leadest Joseph like a sheep. Thou that sittest upon the cherubims, shine forth
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Before Ephraim, Benjamin, and Manasses. Stir up thy might, and come to save us.
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 Convert us, O God: and shew us thy face, and we shall be saved.
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 O Lord God of hosts, how long wilt thou be angry against the prayer of thy servant?
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 How long wilt thou feed us with the bread of tears: and give us for our drink tears in measure?
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Thou hast made us to be a contradiction to our neighbours: and our enemies have scoffed at us.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 O God of hosts, convert us: and shew thy face, and we shall be saved.
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Thou hast brought a vineyard out of Egypt: thou hast cast cut the Gentiles and planted it.
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Thou wast the guide of its journey in its sight: thou plantedst the roots thereof, and it filled the land.
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 The shadow of it covered the hills: and the branches thereof the cedars of God.
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 It stretched forth its branches unto the sea, and its boughs unto the river.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Why hast thou broken down the hedge thereof, so that all they who pass by the way do pluck it?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 The boar out of the wood hath laid it waste: and a singular wild beast hath devoured it.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 Turn again, O God of hosts, look down from heaven, and see, and visit this vineyard:
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 And perfect the same which thy right hand hath planted: and upon the son of man whom thou hast confirmed for thyself.
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 Things set on fire and dug down shall perish at the rebuke of thy countenance.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 Let thy hand be upon the man of thy right hand: and upon the son of man whom thou hast confirmed for thyself.
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 And we depart not from thee, thou shalt quicken us: and we will call upon thy name.
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 O Lord God of hosts, convert us: and shew thy face, and we shall be saved.
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
