Psalms 71
1 A psalm for David. Of the sons of Jonadab, and the former captives. In thee, O Lord, I have hoped, let me never be put to confusion:
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
2 Deliver me in thy justice, and rescue me. Incline thy ear unto me, and save me.
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
3 Be thou unto me a God, a protector, and a place of strength: that thou mayst make me safe. For thou art my firmament and my refuge.
Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4 Deliver me, O my God, out of the hand of the sinner, and out of the hand of the transgressor of the law and of the unjust.
Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 For thou art my patience, O Lord: my hope, O Lord, from my youth;
Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6 By thee have I been confirmed from the womb: from my mother’s womb thou art my protector. Of thee shall I continually sing:
Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
7 I run become unto many as a wonder, but thou art a strong helper.
Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
8 Let my mouth be filled with praise, that I may sing thy glory; thy greatness all the day long.
Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 Cast me not off in the time of old age: when my strength shall fail, do not thou forsake me.
Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10 For my enemies have spoken against me; and they that watched my soul have consulted together,
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11 Saying: God hath forsaken him: pursue and take him, for there is none to deliver him.
"Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."
12 O God, be not thou far from me: O my God, make haste to my help.
Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13 Let them be confounded and come to nothing that detract my soul; let them be covered with confusion and shame that seek my hurt.
Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14 But I will always hope; and will add to all thy praise.
Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15 My mouth shall shew forth thy justice; thy salvation all the day long. Because I have not known learning,
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16 I will enter into the powers of the Lord: O Lord, I will be mindful of thy justice alone.
Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17 Thou hast taught me, O God, from my youth: and till now I will declare thy wonderful works.
Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 And unto old age and grey hairs: O God, forsake me not, Until I shew forth thy arm to all the generation that is to come: Thy power,
Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 And thy justice, O God, even to the highest great things thou hast done: O God, who is like to thee?
Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20 How great troubles hast thou shewn me, many and grievous: and turning thou hast brought me to life, and hast brought me back again from the depths of the earth:
Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 Thou hast multiplied thy magnificence; and turning to me thou hast comforted me.
Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22 For I will also confess to thee thy truth with the instruments of psaltery: O God, I will sing to thee with the harp, thou holy one of Israel.
Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 My lips shall greatly rejoice, when I shall sing to thee; and my soul which thou hast redeemed.
Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
24 Yea and my tongue shall meditate on thy justice all the day; when they shall be confounded and put to shame that seek evils to me.
Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
