Psalms 69
1 Unto the end, for them that shall be changed; for David. SAVE me, O God: for the waters are come in even unto my soul.
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 I stick fast in the mire of the deep: and there is no sure standing. I am come into the depth of the sea: and a tempest hath overwhelmed me.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 I have laboured with crying; my jaws are become hoarse: my eyes have failed, whilst I hope in my God.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 They are multiplied above the hairs of my head, who hate me without cause. My enemies are grown strong who have wrongfully persecuted me: then did I pay that which I took not away.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 O God, thou knowest my foolishness; and my offences are not hidden from thee:
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Let not them be ashamed for me, who look for thee, O Lord, the Lord of hosts. Let them not be confounded on my account, who seek thee, O God of Israel.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 I am become a stranger to my brethren, and an alien to the sons of my mother.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 For the zeal of thy house hath eaten me up: and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 And I covered my soul in fasting: and it was made a reproach to me.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 And I made haircloth my garment: and I became a byword to them.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 They that sat in the gate spoke against me: and they that drank wine made me their song.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 But as for me, my prayer is to thee, O Lord; for the time of thy good pleasure, O God. In the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Draw me out of the mire, that I may not stick fast: deliver me from them that hate me, and out of the deep waters.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Let not the tempest of water drown me, nor the deep swallow me up: and let not the pit shut her mouth upon me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Hear me, O Lord, for thy mercy is kind; look upon me according to the multitude of thy tender mercies.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 And turn not away thy face from thy servant: for I am in trouble, hear me speedily.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 Attend to my soul, and deliver it: save me because of my enemies.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Thou knowest my reproach, and my confusion, and my shame.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 In thy sight are all they that afflict me; my heart hath expected reproach and misery. And I looked for one that would grieve together with me, but there was none: and for one that would comfort me, and I found none.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 And they gave me gall for my food, and in my thirst they gave me vinegar to drink.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Let their table become as a snare before them, and a recompense, and a stumblingblock.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 Let their eyes be darkened that they see not; and their back bend thou down always.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Pour out thy indignation upon them: and let thy wrathful anger take hold of them.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 Let their habitation be made desolate: and let there be none to dwell in their tabernacles.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 Because they have persecuted him whom thou hast smitten; and they have added to the grief of my wounds.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Add thou iniquity upon their iniquity: and let them not come into thy justice.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Let them be blotted out of the book of the living; and with the just let them not be written.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 But I am poor and sorrowful: thy salvation, O God, hath set me up.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 I will praise the name of God with a canticle: and I will magnify him with praise.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 And it shall please God better than a young calf, that bringeth forth horns and hoofs.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 Let the poor see and rejoice: seek ye God, and your soul shall live.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 For the Lord hath heard the poor: and hath not despised his prisoners.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Let the heavens and the earth praise him; the sea, and every thing that creepeth therein.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 For God will save Sion, and the cities of Juda shall be built up. And they shall dwell there, and acquire it by inheritance.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 And the seed of his servants shall possess it; and they that love his name shall dwell therein.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
