< Psalms 49 >
1 Unto the end, a psalm for the sons of Core. Hear these things, all ye nations: give ear, all ye inhabitants of the world.
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 All you that are earthborn, and you sons of men: both rich and poor together.
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 My mouth shall speak wisdom: and the meditation of my heart understanding.
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 I will incline my ear to a parable; I will open my proposition on the psaltery.
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Why shall I fear in the evil day? the iniquity of my heel shall encompass me.
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 They that trust in their own strength, and glory in the multitude of their riches,
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 No brother can redeem, nor shall man redeem: he shall not give to God his ransom,
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 Nor the price of the redemption of his soul: and shall labour for ever,
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 And shall still live unto the end.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 He shall not see destruction, when he shall see the wise dying: the senseless and the fool shall perish together: And they shall leave their riches to strangers:
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 And their sepulchres shall be their houses for ever. Their dwelling places to all generations: they have called their lands by their names.
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 And man when he was in honour did not understand; he is compared to senseless beasts, and is become like to them.
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 This way of theirs is a stumblingblock to them: and afterwards they shall delight in their mouth.
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 They are laid in hell like sheep: death shall feed upon them. And the just shall have dominion over them in the morning; and their help shall decay in hell from their glory. (Sheol )
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol )
15 But God will redeem my soul from the hand of hell, when he shall receive me. (Sheol )
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol )
16 Be not thou afraid, when a man shall be made rich, and when the glory of his house shall be increased.
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 For when he shall die he shall take nothing away; nor shall his glory descend with him.
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 For in his lifetime his soul will be blessed: and he will praise thee when thou shalt do well to him.
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 He shall go in to the generations of his fathers: and he shall never see light.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Man when he was in honour did not understand: he hath been compared to senseless beasts, and made like to them.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.