Psalms 38
1 A psalm for David, for a remembrance of the sabbath. Rebuke me not, O Lord, in thy indignation; nor chastise me in thy wrath.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For thy arrows are fastened in me: and thy hand hath been strong upon me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 There is no health in my flesh, because of thy wrath: there is no peace for my bones, because of my sins.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For my iniquities are gone over my head: and as a heavy burden are become heavy upon me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 My sores are putrified and corrupted, because of my foolishness.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I am become miserable, and am bowed down even to the end: I walked sorrowful all the day long.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my loins are filled with illusions; and there is no health in my flesh.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I am afflicted and humbled exceedingly: I roared with the groaning of my heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Lord, all my desire is before thee, and my groaning is not hidden from thee.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart is troubled, my strength hath left me, and the light of my eyes itself is not with me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My friends and my neighbours have drawn near, and stood against me. And they that were near me stood afar off:
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 And they that sought my soul used violence. And they that sought evils to me spoke vain things, and studied deceits all the day long.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But I, as a deaf man, heard not: and as a dumb man not opening his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 And I became as a man that heareth not: and that hath no reproofs in his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For in thee, O Lord, have I hoped: thou wilt hear me, O Lord my God.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For I said: Lest at any time my enemies rejoice over me: and whilst my feet are moved, they speak great things against me.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For I am ready for scourges: and my sorrow is continually before me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For I will declare my inequity: and I will think for my sin.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 But my enemies live, and are stronger that I: and they hate me wrongfully are multiplied.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 They that render evil for good, have detracted me, because I followed goodness.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Forsake me not, O Lord my God: do not thou depart from me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Attend unto my help, O Lord, the God of my salvation.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
