Psalms 35
1 For David himself. Judge thou, O Lord, them that wrong me: overthrow them that fight against me.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Take hold of arms and shield: and rise up to help me.
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Bring out the sword, and shut up the way against them that persecute me: say to my soul: I am thy salvation.
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
4 Let them be confounded and ashamed that seek after my soul. Let them be turned back and be confounded that devise against me.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Let them become as dust before the wind: and let the angel of the Lord straiten them.
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Let their way become dark and slippery; and let the angel of the Lord pursue them.
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 For without cause they have hidden their net for me unto destruction: without cause they have upbraided my soul.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Let the snare which he knoweth not come upon him: and let the net which he hath hidden catch him: and let the net which he hath hidden catch him: and into that very snare let them fall.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 But my soul shall rejoice in the Lord; and shall be delighted in his salvation.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 All my bones shall say: Lord, who is like to thee? Who deliverest the poor from the hand of them that are stronger than he; the needy and the poor from them that strip him.
Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"
11 Unjust witnesses rising up have asked me things I knew not.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 They repaid me evil for good: to the depriving me of my soul.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 But as for me, when they were troublesome to me, I was clothed with haircloth. I humbled my soul with fasting; and my prayer shall be turned into my bosom.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 As a neighbour and as an own brother, so did I please: as one mourning and sorrowful so was I humbled.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 But they rejoiced against me, and came together: scourges were gathered together upon me, and I knew not.
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 They were separated, and repented not: they tempted me, they scoffed at me with scorn: they gnashed upon me with their teeth.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Lord, when wilt thou look upon me? rescue thou soul from their malice: my only one from the lions.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 I will give thanks to thee in a great church; I will praise thee in a strong people.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Let not them that are my enemies wrongfully rejoice over me: who have hated me without cause, and wink with the eyes.
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 For they spoke indeed peaceably to me; and speaking in the anger of the earth they devised guile.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 And they opened their mouth wide against me; they said: Well done, well done, our eyes have seen it.
De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"
22 Thou hast seen, O Lord, be not thou silent: O Lord, depart not from me.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Arise, and be attentive to my judgment: to my cause, my God, and my Lord.
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Judge me, O Lord my God according to thy justice, and let them not rejoice over me.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Let them not say in their hearts: It is well, it is well, to our mind: neither let them say: We have swallowed him up.
Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."
26 Let them blush: and be ashamed together, who rejoice at my evils. Let them be clothed with confusion and shame, who speak great things against me.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Let them rejoice and be glad, who are well pleased with my justice, and let them say always: The Lord be magnified, who delights in the peace of his servant.
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"
28 Any my tongue shall meditate thy justice, thy praise all the day long.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
