Psalms 27
1 The psalm of David before he was anointed. The Lord is my light and my salvation, whom shall I fear? The Lord is the protector of my life: of whom shall I be afraid?
En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
2 Whilst the wicked draw near against me, to eat my flesh. My enemies that trouble me, have themselves been weakened, and have fallen.
Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
3 If armies in camp should stand together against me, my heart shall not fear. If a battle should rise up against me, in this will I be confident.
Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
4 One thing I have asked of the Lord, this will I seek after; that I may dwell in the house of the Lord all the days of my life. That I may see the delight of the Lord, and may visit his temple.
Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
5 For he hath hidden me in his tabernacle; in the day of evils, he hath protected me in the secret place of his tabernacle.
Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
6 He hath exalted me upon a rock: and now he hath lifted up my head above my enemies. I have gone round, and have offered up in his tabernacle a sacrifice of jubilation: I will sing, and recite a psalm to the Lord.
Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
7 Hear, O Lord, my voice, with which I have cried to thee: have mercy on me and hear me.
Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
8 My heart hath said to thee: My face hath sought thee: thy face, O Lord, will I still seek.
Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
9 Turn not away thy face from me; decline not in thy wrath from thy servant. Be thou my helper, forsake me not; do not thou despise me, O God my Saviour.
Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
10 For my father and my mother have left me: but the Lord hath taken me up.
Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
11 Set me, O Lord, a law in thy way, and guide me in the right path, because of my enemies.
Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
12 Deliver me not over to the will of them that trouble me; for unjust witnesses have risen up against me; and iniquity hath lied to itself.
Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
13 I believe to see the good things of the Lord in the land of the living.
Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
14 Expect the Lord, do manfully, and let thy heart take courage, and wait thou for the Lord.
Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
