Psalms 2

1 Why have the Gentiles raged, and the people devised vain things?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 The kings of the earth stood up, and the princes met together, against the Lord and against his Christ.

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Let us break their bonds asunder: and let us cast away their yoke from us.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 He that dwelleth in heaven shall laugh at them: and the Lord shall deride them.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Then shall he speak to them in his anger, and trouble them in his rage.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 But I am appointed king by him over Sion his holy mountain, preaching his commandment.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 The Lord hath said to me: Thou art my son, this day have I begotten thee.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Ask of me, and I will give thee the Gentiles for thy inheritance, and the utmost parts of the earth for thy possession.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Thou shalt rule them with a rod of iron, and shalt break them in pieces like a potter’s vessel.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 And now, O ye kings, understand: receive instruction, you that judge the earth.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Serve ye the Lord with fear: and rejoice unto him with trembling.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Embrace discipline, lest at any time the Lord be angry, and you perish from the just way. When his wrath shall be kindled in a short time, blessed are all they that trust in him.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.