Psalms 147
1 Praise ye the Lord, because psalm is good: to our God be joyful and comely praise.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 The Lord buildeth up Jerusalem: he will gather together the dispersed of Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 Who healeth the broken of heart, and bindeth up their bruises.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Who telleth the number of the stars: and calleth them all by their names.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and great is his power: and of his wisdom there is no number.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 The Lord lifteth up the meek, and bringeth the wicked down even to the ground.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Sing ye to the Lord with praise: sing to our God upon the harp.
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Who covereth the heaven with clouds, and prepareth rain for the earth. Who maketh grass to grow on the mountains, and herbs for the service of men.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Who giveth to beasts their food: and to the young ravens that call upon him.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 He shall not delight in the strength of the horse: nor take pleasure in the legs of a man.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 The Lord taketh pleasure in them that fear him: and in them that hope in his mercy.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Praise the Lord, O Jerusalem: praise thy God, O Sion.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 Because he hath strengthened the bolts of thy gates, he hath blessed thy children within thee.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Who hath placed peace in thy borders: and filleth thee with the fat of corn.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 Who sendeth forth his speech to the earth: his word runneth swiftly.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 Who giveth snow like wool: scattereth mists like ashes.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He sendeth his crystal like morsels: who shall stand before the face of his cold?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He shall send out his word, and shall melt them: his wind shall blow, and the waters shall run.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Who declareth his word to Jacob: his justices and his judgments to Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He hath not done in like manner to every nation: and his judgments he hath not made manifest to them. Alleluia.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
